Hej Dennis, berätta om dig. Vem är du?
­­– Jag har en vanlig bakgrund för min roll. Tidigare har jag varit skolchef, rektor och lärare. Som person har jag alltid dragits till strategiska områden och jag drivs av att förstå komplexa sammanhang och att ta reda på hur man kan förbättra.

­­– En annan drivkraft är hur man kan förbättra för barn och unga i samhället. Då tänker jag bland annat på stuprörsproblematiken och det bristande samarbetet mellan myndigheter. Vi behöver se saker utifrån barn och ungas horisont. När barn far illa arbetar myndigheter var för sig vilket ofta landar i olika uppfattningar om vad som behövs. Samma gäller för ”offentlighetsdjungeln”. Vårdnadshavare som söker stöd vet sällan hos vilka instanser de varit. Vi behöver hjälpa barn och deras vårdnadshavare att hitta i den här djungeln.

Att du sökt dig till en roll som förvaltningschef handlar det om en vilja att vara med och påverka?
– På förvaltningsnivå handlar uppdraget om att jobba gentemot politiken. Jag samlar in sakkunnandet och har då den information som politikerna behöver för att fatta bra och vettiga beslut. Jag är inte politisk och har aldrig varit, men är heller inte ointresserad av politik. Att vara delaktig i den demokratiska uppbyggnaden av samhället intresserar mig och skärpunkten mellan sakfrågor och politik är därför intressant för mig att verka i.

Du är lärare i grunden, varför blev du det?
– Det startade med ett vick. Jag vikarierade som lärare när jag var 18–19 år och det var kul, så jag ville fortsätta och sökte därför till Lärarhögskolan. Jag är utbildad idrotts- och NO-lärare men undervisade och fick behörighet även i engelska och spanska.

Du har skrivit en Lärpocket om introverta elever, hur kom det sig?
– Det kom utifrån ett intresse för människor. Under åren som högstadielärare lade jag märke till att en del av eleverna som drog sig undan och hängde under trappor och i andra vrår. Det fanns en oro på skolan för att de här eleverna inte hade ett tillräckligt socialt liv. Men när jag som mentor kom nära några av dem visade det sig att de inte var blyga, de hade bara inte behov av stora bullriga miljöer.
­­– Att vara introvert eller extrovert handlar om energi, hur man laddar. Skolan prioriterar extroverta beteenden, elever uppmanas att prata mer, vara mer sociala och ingå i stora grupper. Många introverta elever tvingas därför spela teater och är helt slut när de kommer hem. Så jag skrev en bok till en missförstådd elevgrupp.

Som chef, och inte minst som förvaltningschef, jobbar du säkert mycket. Men vad gör du när du är ledig?
– Då är jag med min familj, läser och skriver om jobbrelaterade frågor och fotograferar. Framför allt konstfoton och porträtt. Och så det vanliga, springer när jag kan och försöker spela golf, men det sista går inte så bra.

Och så odlar du visst chili?
– Ja jag gillar chili och äter det på nästan allt. Så det är kul att dra upp dem själv.

Intervjun går ut till förvaltningens 3000 medarbetare. Är det något särskilt du vill skicka med till dem som läser det här?
– Hjälp barn att läsa och skriva i så tidig ålder som möjligt. Det oroar mig att barns läsning av långa texter minskar. Skolan behöver erbjuda lästid, det vill säga öronmärka tid för läsning. Man blir bra på det man ägnar mycket tid åt. Det här kan man också utvidga till matematik och räkning. Grundläggande färdigheter avgör hur man lyckas senare.