Denna nyhet är äldre än 6 månader och kanske inte är aktuell längre.
”Jag har alltid vetat att jag skulle jobba med barn”
45 år på samma förskola, och nästan 50 år i kommunen. Inte många kan mäta sig med Anita Ledels rekord. Pedagog Halmstad passade på att intervjua Lineheds förskolas – och kanske Halmstads – mest lojala barnskötare dagarna före hennes pensionsavgång.
Hej Anita, hur startade det? Varför blev du barnskötare?
– Det började med att jag skulle utbilda mig till gympalärare och att utbildningen som behövdes för att läsa vidare gjordes om när jag skulle börja gymnasiet. Jag jobbade ett år i stället och då gjorde man en bristutbildning eftersom det saknades så många barnskötare i Halmstad. Jag har alltid vetat att jag skulle jobba med barn.
När började du på Lineheds förskola?
– Hösten 1975 började jag jobba i Vallås på Ängsgårds förskola. Efter det jobbade jag på Ringens och Hjortens förskolor innan jag kom till Linehed i oktober 1977.
Idag byter många jobb efter ett par eller några år på samma arbetsplats. Har det varit självklart för dig att vara kvar på Lineheds förskola?
– Det var en tid när vi i arbetslaget kände oss vilsna. Då (1994) kom den nya läroplanen och vi fick blodad tand igen. Vi hade också samma ledning mellan 1977 och 2009, och vi var ett starkt sammansvetsat gäng. Ingen slutade av andra skäl än pension eller utbildning till annat yrke.
– När vår chef Kerstin Andersson gick i pension var jag sugen på att byta område. Vi fick veta att Darinka Ribic skulle bli vår nya förskolechef. Då bestämde jag mig för att stanna. Jag hade träffat henne i andra sammanhang inom verksamheten och kände att hon var en bra ledare. Jag bestämde mig för att stanna eftersom jag trivdes med att arbeta i det här området. Så byggdes “nya Linehed” och jag var med i planeringen. Självklart ville jag vara med när den öppnades och få följa utvecklingen. Jag har därefter blivit kvar tack vare härliga kolleger. Förskolechef Ylva Johansson och biträdande förskolechef Ann-Catrin Gustafsson har också varit betydelsefulla för mitt val att arbeta kvar.
Hur har arbetet och rollen förändrats genom åren?
– Rollen förändrades med den nya läroplanen. Framför allt genom de strävande målen och en helt annan syn på barn och barns kompetens. Och det passade mig.
Vad har varit de bästa delarna med ditt jobb?
– Det är barnens glädje när de lyckas och får stjärnögon ”jag kan, jag kan”. De senaste åren har jag arbetat med de yngre barnen och fått bekräftat att barn lär av varandra. De yngre barnen har de äldre barnen som förebilder och ser hur de gör. Och de vill ju kunna. Barn har en inneboende vilja att lära sig.
Vad har varit utmanande?
– Den nya läroplanen är en stor utmaning. Med den utgår vi från barnen och vad de har med sig i sin ryggsäck när de börjar på förskolan. Vi utgår alltid ifrån barnens erfarenheter när vi planerar våra projekt. Tidigare bestämde vi själva vad vi skulle göra. Nu gäller det att hitta så att alla barn kommer till sin rätt. Det är en utmaning.
Är det något som varit tufft under de här åren?
– Alla förändringar är ju tuffa innan man jobbat ihop sig i arbetslaget. Men ingenting har varit till det sämre.
Vad skulle du säga till någon som är ny i yrket, har du några tips?
–Att det är ett fantastiskt yrke. Med så mycket positivt och barnens glädje.
– Det här är också ett område där man lär sig mycket om alla olika kulturer, och det har varit så i alla år. Det är ett väldigt tacksamt arbete. Och barnen är så tacksamma.
Vad tror du att du kommer sakna när du gått i pension?
– Det är overkligt att jag ska sluta och känns mer som en sommarledighet. Men jag kommer sakna barnens glädje och kollegorna.
Så vad händer nu? Har du gjort några planer för livet som pensionär?
– Jag är 68 år och har dragit på att gå i pension. Men jag har en häst, två hundar och elva barnbarn mellan 2 och 19 år. Så jag har inte planerat något. Fast blir det för tomt på hösten så söker jag mig till bemanningen.
Text och bild: Anna Lehmusto