Gamla soptippar och deponigas
I Sverige finns många äldre, nedlagda deponier som kan påverka miljön. Dessa områden identifieras och klassas utifrån risken som området utgör. Om det finns behov åtgärdas området sen. Naturvårdsverket bedömer att det finns flera tusen nedlagda deponier i Sverige och i Halmstads kommun har vi hittat tre deponier som finns intill bebyggelse.
Innehåll
- Vad är deponigas?
- Risker med deponigas
- Vilka risker finns för byggnader nära deponierna?
- Byggnadskonstruktion har betydelse
- Kommande åtgärder och vidare utredningar
- Varför behöver mätpunkter installeras på närliggande tomter?
- Vad kan man göra om det visar sig finnas förhöjda halter av deponigas i inomhusluften?
Från dessa deponier kan det läcka gas som bidrar till växthuseffekten och i värsta fall kan det innebära att det finns brand- och kvävningsrisk i det berörda området.
Vid tre av deponierna i Halmstads kommun har gasmätningar visat att deponigas finns i marken i eller i direkt anslutning till deponierna. På samtliga platser finns bostadshus nära deponierna.
Mätningarna visar på att deponigas skulle kunna utgöra en risk i området på och nära deponin. Som ett första steg kommer gasvarnare installeras i bostadshus vid deponierna.
Vad är deponigas?
I gamla soptippar bildas det deponigas när avfallet bryts ner. Gasbildningen kan pågå under väldigt lång tid. Gasen består av metan och koldioxid. Det kan även finnas kolmonoxid och svavelväte. Metan är en gas som är brandfarlig och explosiv om den förekommer i ett slutet utrymme i vissa koncentrationer, till exempel ett stängt rum, och gnistbildning sker. Koldioxid, kolmonoxid och svavelväte är giftiga gaser för människor att andas in i för höga koncentrationer.
Metan, koldioxid och kolmonoxid är luktlösa gaser, medan svavelväte luktar ruttet ägg. Gasen sprider sig alltid den enklaste vägen, där den möter som minst motstånd. Det kan till exempel innebära att gasen transporteras längs eller i ledningar eller ledningsgravar. Gasen kan på så sätt transporteras till områden utanför själva deponin.
Gas kan också samlas under byggnader och potentiellt ta sig in i byggnader exempelvis via genomföringar för ledningar och avloppsrör eller via sprickor i bottenplattan. Om byggnaden har källare är risken större att gasen tar sig in i huset.
Risker med deponigas
Risken för explosion och brand är låg, men om något skulle hända kan konsekvenserna vara allvarliga. Samtidigt har denna fara funnits i många år utan att något hänt. Den stora skillnaden är egentligen att vi nu är medvetna om faran och att vi kan arbeta med att minska riskerna för olyckor.
Vilka risker finns för byggnader nära deponierna?
Om gasen tar sig in i ett slutet utrymme, som till exempel ett rum, finns det en risk för gnistbildning vilket kan skapa en explosion. De fåtaliga olyckor som historiskt har skett har typiskt inträffat när flera faktorer har samverkat:
- Specifika väderförhållanden som lågtryck och snabbt sjunkande lufttryck
- Gnistbildning i ett utrymme som har varit stängt länge
Om gas tar sig in i en byggnad och du andas in den kan det påverka din hälsa. Men olyckor kopplat till gas i mark är sällsynta i Sverige. Detta trots att det finns många gamla deponier som bildar gas på platser där det idag finns byggnader.
Byggnadskonstruktion har betydelse
Det är positivt om byggnaden har ett ventilationssystem. Då vädras eventuell gas som tar sig in ut, jämfört med utrymmen som helt saknar ventilation.
Små stängda utrymmen nära marken utgör störst risk. Om det finns elektrisk utrustning eller annat som kan orsaka gnistbildning i ett slutet utrymme finns det risk att gas antänds och orsakar en explosion.
Kommande åtgärder och vidare utredningar
Riskerna med att befinna sig inomhus i byggnader nära eller på deponiområdena har ännu inte undersökts tillräckligt. Hittills har enbart en översiktlig undersökning gjorts vid ett tillfälle. Halmstads kommun erbjuder nu aktuella fastighetsägare att utföra inomhusmätning av gas vid berörda fastigheter, i syfte att undvika olyckor eller skador.
Till dess att fler mätningar utförts, förses berörda fastigheter med ett gasvarnare. De ska larma om halter av metan eller svavelväte blir för höga alternativt om syrehalterna blir för låga. Med denna försiktighetsåtgärd kan bostäderna användas som vanligt tills vidare.
Utöver detta rekommenderas installation av provtagningsrör i marken nära byggnaderna för att kunna genomföra gasmätningar i marken. Detta kan sedan ligga till grund för en riskbedömning och eventuella förslag på åtgärder.
För att förstå och bedöma risken för specifika byggnader behöver mätningar i grundvattenrör samt inomhus pågå under en längre period, preliminärt vid tre tillfällen under cirka 2–3 månader. Mätningarna är väderberoende.
Varför behöver mätpunkter installeras på närliggande tomter?
För att ordentligt utreda risker för inträngning av gas i byggnader behöver vi mäta gasflödet över en längre tidsperiod.
Mätpunkterna behöver placeras mellan källan till gasen (deponin) och skyddsobjektet (byggnaden). I de fall som deponimassor finns eller misstänks finnas under byggnader, behöver mätpunkter ligga nära byggnaden.
Halmstads kommun vill installera rör i marken med hjälp av borrbandvagn. De rör som installeras är av plast med en diameter på 50-70 mm. Dessa kan sticka upp över markytan eller kapas och läggas under skydd.
Att köra med borrbandvagn i trädgårdar kan vålla körskador i trädgården. Kommunen ansvarar för att återställa eventuella skador i trädgården som uppstår vid borrning.
Vad kan man göra om det visar sig finnas förhöjda halter av deponigas i inomhusluften?
Det finns olika sätt att hantera riskerna med deponigas i mark. Om de byggnader som behöver skyddas finns bredvid deponin skulle en avskärmning kunna göras genom att exempelvis ett gasdränerande dike byggs utmed deponins kant.
För byggnader som finns ovanpå deponierna behövs åtgärder i eller under de befintliga byggnaderna, till exempel förbättrad ventilation.
För att minimera risken för gasansamling bör ytorna på tomterna inte vara hårdgjorda. Hårdgjorda ytor är täta ytor som asfaltsytor, tätare stenläggningar och täta textiler eller mattor under eller på mark. Det bästa ytorna med minst risk är gräsmattor, planteringar eller vissa stensättningar.