Europa och tjuren 100 år

Redan under 1800-talet växte uppfattningen att Stora torg var stort, ödsligt och saknade en tydlig mittpunkt. En brunn skulle fylla en praktisk funktion som vattenplats för hästar, och tillsammans med en skulptur skulle torget göras vackrare.

Kring år 1900 genomfördes två tävlingar om brunnens utformning. Vinnande förslag utsågs, men inget av dem förverkligades.När spannmålshandlaren och köpmannen Jacob Jacobsson senare donerade 70 000 kronor till en brunn med staty fick frågan ny kraft. Borgmästaren Georg Bissmark vände sig omkring 1920 direkt till Carl Milles Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., en av tidens mest uppmärksammade svenska skulptörer.

Men inte heller nu var resultatet självklart. I brevväxlingen med Bissmark diskuterar Carl Milles olika motiv och lösningar. Fontänen kunde alltså ha fått en helt annan utformning. Det vi i dag uppfattar som torgets självklara mittpunkt växte fram genom tävlingar, donationer, diskussioner och konstnärliga vägval.

Bakom bronset fanns många yrken

Breven visar arbetet bakom vår älskade fontän. Som yrkesverksam konstnär skulle Milles utveckla den konstnärliga idén, modellera figurerna, bedöma skala och placering samt följa arbetet från modell till färdigt verk. Samtidigt behövde han hantera offerter, materialpriser, tidsplaner, resor och kontakter med beställare, gjuteri och andra yrkesgrupper.

Det känns igen än i dag. Ett offentligt konstverk skapas sällan av konstnären ensam. Bakom fontänen fanns också kompetens inom bland annat:

• bronsgjutning och metallarbete
• stenarbete
• konstruktion och grundläggning
• vatten- och fontänteknik
• transporter, lyft och montering
  
• arkitektur och gestaltning av torget.

I originalavtalet skiljer man på Carl Milles ansvar för modeller, gjutning, transporter och uppställning av bronsskulpturerna och stadens ansvar för bland annat bassäng, postament och underjordiska arbeten. Avtalet innehåller dessutom precisa krav på figurernas storlek, utförande och bronsens sammansättning.

I brevväxlingen beräknar Carl Milles sitt arbete och gjutningen till omkring 85 000 kronor. Den summan är dock långt ifrån hela fontänens slutliga kostnad, eftersom stadens arbeten med bassäng, fundament, vattenanläggning och torgmiljö låg utanför delar av konstnärens åtagande. 85 000 kronor motsvarade omkring 40 industriarbetares årslöner 1924, och motsvarar cirka 3,0 miljoner kronor i 2026 års penningvärde.

Redan för hundra år sedan var offentlig både konstnärligt arbete, avancerad produktion och ett omfattande samarbete mellan olika professioner.

Människan bakom och engagemanget för Halmstad

På Stora torg framstår Europa och tjuren som självsäkert och monumentalt. I breven möter vi en annan sida av arbetet.

Carl Milles resonerar om figurernas storlek, socklar, vatten, material och placering. Han skickar skisser, efterfrågar besked, räknar på kostnader och försöker lösa problem som uppstår under arbetets gång. Breven visar att fontänen inte var en idé som lämnades över till andra, utan ett projekt som han följde nära och lade stor omsorg på.

Engagemanget fortsatte även efter att verket hade kommit på plats. När det 1951 fanns planer på att flytta skulpturgruppen från torgets centrala läge protesterade Carl Milles kraftigt. Fontänen fick stå kvar.

Brevväxlingen mellan Milles och Bissmark fortsatte även efter fontänens färdigställande. Den för oss förbi bilden av den berömde skulptören och närmare en hårt arbetande konstnär som argumenterar för sin idé, hanterar motgångar och försöker få varje del att fungera tillsammans.

Än i dag ser vi resultatet av Milles engagemang mitt i staden.

Inte bara ett konstverk utan en hel plats

För Carl Milles var Europa och tjuren inte en fristående skulptur som kunde placeras var som helst. Konstverket skulle upplevas tillsammans med fontänbassängen, stenläggningen, vattnet, materialen, byggnaderna och torgets öppna yta.

Han skickade ritningar och beskrivningar till bassängen och postamenten, sockeln. Han ville förstärka fontänens monumentala verkan genom markbeläggningen runt bassängen. Färg och material var betydelsefulla, liksom avstånd, siktlinjer och hur människor närmade sig verket. Originalavtalet visar också att konstnären skulle lämna underlag för de delar av anläggningen som staden ansvarade för.

Senare ansåg Carl Milles att pilträden runt fontänen gjorde miljön alltför ombonad och skymde skulpturgruppen. Han ville att bronset skulle framträda mot stenen och få ett tydligt monumentalt uttryck. Många Halmstadbor uppskattade däremot trädens skugga och den lummiga miljön.

Mot ursprunget

När Stora torg nu förändras är det därför inte bara frågan om hur skulpturerna ska restaureras. Det handlar också om att bassängen, marken, vattnet, grönskan, belysningen och siktlinjerna bidrar till en upplevelse. Med stor respekt för Milles ursprungliga förslag kommer nu vattenspelet förbättras, ny belysning komma till och markbeläggningen runt karet inspireras av de ursprungliga ritningarna.

Efter hundra år är Europa och tjuren fortfarande inte en isolerad utsmyckning. När skulpturgruppen kommer hem som 101-åring får den ett delvis nytt sammanhang, men kommer återigen var torgets huvudpjäs. Fontänen är en del av torgets arkitektur, historia och framtida vardagsliv.