Krönika: Christoffer Carlsson

Den svåra konsten är egentligen inte alls så svår.

Man hör det sägas överallt numera, ofta med tillägget: ”Det är otroligt viktigt, trots att det är så svårt.” Den första hälften av tillägget är sann – det är viktigt – men den andra, att det skulle vara så svårt, är faktiskt falsk.

Vi har alla (minst) två tankar i huvudet samtidigt i stort sett hela tiden, inför nästan varje betydande beslut vi tar. Vi ser till att köra nyktra och använder säkerhetsbälten. Folk använder munskydd och håller avstånd. Vi sparar pengar och försöker unna oss något litet ibland. Vi tänker på miljön och försöker få ihop vardagen logistiskt, så gott det går. Att vi tänker eller gör det ena, utesluter inte att vi tänker eller gör det andra också. ”Vilken fantastisk sommar vi har! Fast lite läskigt är det…”

Vi är utomordentligt kompetenta tankejonglörer på det viset. Så länge det inte krånglar för mycket med någonting i oss. Då blir det plötsligt mycket utmanande. Det är enkelt att hålla med någon annan, så länge den personen uttrycker något man själv stämmer in i. Först när det börjar skava blir det svårt. Klass förklarar en del av brottsligheten och det gör nog kultur också, i viss mån. Att unga män skjuter ihjäl varandra är ett samhälleligt problem

och det är mäns våld mot kvinnor också. Politiker vill väl och vinna val. Svensk sjukvård är i kris – och fantastisk. De små städerna utmanas av storstäderna och småstäderna klarar sig på många håll mycket bra. Och så vidare.

När vi betraktar någonting och säger att det är komplext menar vi i stort sett bara att det finns nyanser i det vi ser. Ju fler nyanser vi tar hänsyn till, desto mer förstår vi. Nu, när valåret 2022 har börjat, är det viktigt att komma ihåg. Se på dig själv, bara! Just du. Du, jag och alla andra, vi gör ju det hela tiden.

Semper fi,
Christoffer Carlsson

Artikel från tidningen Halmstad.