Sven Jonson
Sven Jonson (1902–1981) var en av sex konstnärer i Halmstadgruppen. Han studerar för Otto Sköld i Paris under 1920-talet. 1937 gör han det surrealistiska verket Ecce Homo.
Studietiden
Sven Jonson föds i Halmstad 1902 och växer upp i en sjömans- och hantverkarfamilj i Söndrum utanför Halmstad. Han blir tidigt målarlärling och yrkesmålare, men intresserar sig även för konst. Sven Jonson börjar måla på allvar 1922 och tar initiativet att bilda målargruppen De Unga tillsammans med Esaias Thorén 1923. Här deltar Axel Olson som lärare. Gruppen ställer ut i Halmstad 1924. Jonson studerar vid Carl Wilhelmssons målarskola i Stockholm 1925.
Hösten 1926 far Sven Jonson tillsammans med Esaias Thorén till Paris via Köln, där han fascineras av Kölnerdomens höga valvbågar. I Paris tecknar Jonson och Thorén modell för Otto Sköld, men har svårt att försörja sig utan mecenater.
Halmstadgruppen bildas
Våren 1927 återvänder de till Halmstad och öppnar Modern Reklam, en kombinerad ateljé och målarskola som blir en samlingsplats för stadens konstnärer och intellektuella. 1928 möter Sven Jonson konstnären Gösta Adrian-Nilsson (GAN). GAN:s måleri influerar Jonson till en serie sportmotiv, bland annat Bandyspelaren 1930. 1928 möter han också Stellan Mörner, sonen till landshövdingen i Halmstad, som engagerar honom att tillsammans med Thorén utföra väggmålningar på slottet.
1929 är Jonson med att bilda Halmstadgruppen tillsammans med Waldemar Lorentzon, Stellan Mörner, bröderna Axel och Erik Olson och Esaias Thorén. Mot slutet av 1920-talet målar han postkubistiskt och orienterar sig mot purismen. 1930 gör han en serie kompositioner i konkretistisk stil, till exempel Plangeometrisk komposition 1930. Samma år deltar han i Otto G. Carlsunds utställning Art Concret i Stockholm.
Sven Jonson, "Bandyspelaren", 1930
Surrealismen
1934 gifter Jonson sig med Brita Svensson. Vid denna tid är Halmstadgruppens medlemmar surrealister. En renodlat surrealistisk av Jonson är Den vaknande vidden, 1935. Samma år deltar han i den internationella utställningen Kubisme=Surrealisme i Köpenhamn. Sven Jonsons surrealism kännetecknas av ödsliga landskap i ljust gula och bruna toner, ofta med små människogestalter för att påvisa människans litenhet i universum. Arkitektoniska element, vidsträckta horisonter med milslånga skuggor, valvbågar och arkader är typiska kännetecken för Jonsons måleri.
1937 deltar han i en stor internationell surrealistutställning i London. Under andra hälften av 1930-talet speglar Jonson skräcken inför ett nytt världskrig i en serie visioner av en raserad värld, bland annat Ecce Homo från 1937.
Sven Jonson, "Ecce Homo", 1937
Söndrumskolonin, 60- och 70-talen
1943 har Sven Jonson en separatutställning på Gummesons konsthall i Stockholm. Han är också delaktig i Söndrumskolonin – en konstnärssammanslutning vid Halmstads kustband, tillsammans med bland andra Sven X:et Erixson, Felix Hatz och medlemmarna i Halmstadgruppen.
Vid 1960-talets början gör han en serie bilder med labyrintiska katedraler, där han till viss del återkopplar till 1920-talets kubism.
Under senare delen av 60-talet samt under 70-talet kommer havets och himlens blåa färgskala att dominera hans verk. Detta speglar även hans livslånga intresse för rymden, stjärnbilder och planeter. Sven Jonson går ur tiden 1981.
Sven Jonson, "Preludium II", 1972