Aktuella utställningar

På Mjellby konstmuseum kan du alltid se Halmstadgruppen. I sommar visar vi även en utställning om det spännande mötet mellan surrealism och film.

Svartvitt foto av en hand full av myror.

Ur filmen Den andalusiska hunden av Salvador Dalí och Luis Buñuel.

Surrealism och film – Making the unreal real

29 maj – 5 september 2021

I sommarens utställning undersöks filmen som uttryckssätt både i den tidiga surrealismen, men också hos samtida konstnärer. I utställningen sätter Mjellby konstmuseum ljus på konst- och filmhistorien och du som besökare får ta del av surrealistiskt influerade filmer som spänner över ett helt sekel.

Utställningen på Mjellby konstmuseum sätter fokus på den spännande och fruktbara relationen mellan filmen och surrealismen. Filmmediet kom att spela en avgörande roll för surrealismens utveckling – den rörliga bilden gav konstnärerna ett nytt uttryck att levandegöra sina drömlika, absurda världar på ett helt annat sätt än genom måleriet eller fotografiet. Konstformen kom också att i sin tur att påverka filmens utveckling genom att frigöra den från den traditionella berättelsen.

Den omfattande utställningen lyfter fram en bred bild av surrealistisk film som spänner över mer än ett helt sekel, från tidiga 1900-talet fram till idag. Här finns möjlighet att ta del av ikoniska verk från 1920–30-talet av konstnärer som Germaine Dulac, Man Ray, Salvador Dalí, Luis Buñuel med flera (Se lista över filmer som visas längre ner på sidan).

Utställningen utforskar också hur den surrealistiska filmen har inspirerat den senare generationens konstnärer så som Maya Deren, Wilhelm Freddie, Jan Švankmajer, Niki Lindroth von Bahr och många fler.

Lekfullt för barn

Följ den orange färgen för att hitta frågor, uppdrag och kreativa stationer i utställningen!

Det finns en skuggteater, ett ray-o-gram och en pågående filmillusion att utforska. I verkstaden kan du göra dina egna skuggfigurer, kalejdoskope och thaumatrope.

Bio Fantasio
Varje dag rullar tre barnfilmer:

  • "Professor Balthazar" (ingen åldersgräns), 10 minuter
  • "Pirret" (rekommenderad från 4 år), 52 minuter
  • "Det levande slottet" (rekommenderad från 7 år), 2 timmar

I verkstaden visas barnprogrammet "Miniräknarna"

En man ligger på en vägg, ovanför en säng

Ur The Residents One minute movies

Filmer som visas i uställningen

Ta del av surrealistiskt influerade filmer som spänner över ett helt sekel.

Georges Méliès, Le Voyage dans la Lune (Resan till månen), 1902

15.36 minuter lång

Inspiration till filmen har hämtats från romanerna De la Terre à la Lune [Från jorden till månen], 1865 av Jules Vernes samt The First men in the moon, 1901 av H.G. Wells.

Vi får följa professor Barbenfouillis och hans medarbetare på en resa till månen, där de upptäcker det fantasifulla liv som finns där. Filmen kom att bli en succé i Frankrike och världen över.

Méilès vill genom filmen låta betraktaren resa in i fantasin. Méliès utnämndes senare av surrealisterna till en av deras föregångare för hans sätt att skildra underbara metemorfoser och fantasins intrång i verkligheten.

Salvador Dalí & Luis Buñuel, Un Chien Andalou (Den andalusiska hunden), 1929

21.19 minuter lång

Un Chien Andalou har premiär i Paris 1929. Filmen och dess oförutsägbarhet för på allvar in surrealismen i filmen. Textskyltarna mellan scenerna refererar till stumfilmen och undergräver tiden och rummet. Filmen blir en succé i konstvärlden men chockerar också publiken med dess obehagliga scener. Buñuel själv vägrade att se Un chien Andalou som konst och föredrog att beskriva filmen som ”en desperat, innerlig uppmaning till mord”. Luis Buñuel och Salvador Dalí blev varmt välkomnade i surrealistgruppen efter filmens premiär.

Germaine Dulac, La Coquille et le Clergyman (Snäckskalet och prästen), 1928

40.31 minuter lång

La Coquille et le Clergyman regisserades av Germaine Dulac utifrån ett manus av surrealisten Antonin Artaud. Filmen är ett av de första försöken att göra surrealistisk film och handlar om en präst och dennes förtryckta begär. Regissören Dulac ifrågasätter könsrollerna genom att frångå den typiskt mansdominerade surrealismen med dess stereotypa kvinnobild. Artaud kom att ångra samarbetet och filmen kritiserades hårt av både konstnärskollegor och publik. Trots detta kom Dulacs sätt att arbeta med filmteknologin få en avgörande betydelse för den experimentella filmens utveckling.

Man Ray, Emak Bakia (Låt mig vara), 1926.

16.08 minuter lång

Filmen bygger på Man Rays egen fototeknik, rayogrammet där föremål placeras direkt på fotopapper, vilket kombineras med dubbelexponeringar. På det sättet blir filmen en förlängning av Man Rays fotografiska produktion. Scenerna är oskarpa och perspektiven är förvrängda för att skapa dramatik och osäkerhet hos betraktaren. Flera av filmens objekt är hämtade från Man Rays övriga konstnärliga produktion.

Man Ray, L´Étoile de Mer (Sjöstjärnan), 1928

15.55 minuter lång

Filmen inspireras av en dikt av den surrealistiska poeten Robert Desnos och har underrubriken: ”En dikt av Robert Desnos ur Man Rays ögon”. Scenerna är filmade genom suddigt filter, vilket skapar en drömlik känsla. Mellan scenerna återfinns fragment ur Desnos dikt som likt stumfilmens textskyltar knyter samman berättelsen, men på ett mer poetiskt vis.

Jacques Bernard Brunius, Violons d´Ingres, 1939

31.37 minuter lång

Dokumentärfilmen Violons d´Ingres har premiär på världsutställningen i New York 1939. Filmens titel är en fransk fras som refererar till hobbyverksamhet, men också till Man Rays ikoniska fotografi från 1924. Filmen presenterar olika konstnärer och vetenskapsmän från Frankrike, inklusive filmpionjären Gergoes Méliès och surrealistkonstnären Yves Tanguy. Jacques Bernard Brunius kom att utveckla den franska dokumentärfilmen i surrealistisk riktning och har inspirerat flera andra regissörer. Filmen har setts som en hyllning till uppfinnare, både amatörer och etablerade.

Henri Storck, Pour vos beaux yeux (För dina vackra ögon), 1929

6.44 minuter lång

I filmen Pour vos beaux yeux undersöker Henri Storck ögat och dess funktion, dess symboliska betydelse och dess skörhet. Ögat är en del av kroppen men framställs även som ett fristående objekt genom att i flera scener fokusera på ett öga av glas. Ögat återfinns på oväntade platser. En person försöker sätta in det likt en lins och någon försöker skicka i väg ett öga i ett paket. I filmen fångar Storck den mänskliga kommunikation som sker genom blicken, men genom en surrealistisk associationskedja som lyfter ögats poesi.

Ernst Moerman, Monsieur Fantômas, 1937

17.32 minuter lång

I filmen får vi följa den maskerade Monsieur Fantômas på sin strapatsfyllda resa världen genom. Han drivs av begär i sitt desperata sökande efter sin stora kärlek Elvire.

De surrealistiska influenserna i filmen är många, som en dörr som står på en strand, referenser till René Magrittes målningar, som de ikoniska plommonstop som bärs av flera gestalter, tarotkort samt snäckor och en väldig nyckel som uppenbarar sig. Filmen ansluter sig också till en surrealistisk kritik av kristendomen. Monsieur Fantômas är en högst fri tolkning av mästerskurken Fantômas, känd från en romanserie som filmatiserades som följetong av Louis Feuillade (1913–1914).

Monsieur Fantômas är den första och enda film som Ernst Moerman regisserade.

Joseph Cornell, Rose Hobart, 1936

19.52 minuter lång

I filmen Rose Hobart har Joseph Cornell plockat scener från East of Borneo med skådespelaren Rose Hobart i huvudrollen. Scenurvalet görs med fokus på hennes gester och uttryck. Dessa sätter Cornell sedan samman i ett nytt intensifierat narrativ likt ett collage. Filmen premiärvisas vid galleri Julien Levy i New York 1936, då med en blå ton ovanpå filmen som skapar ett drömskt och nostalgiskt uttryck.

Hans Richter, Vormittagsspuk (Hemsökt morgon), 1928

06.35 minuter lång

I Vormittagsspuk finns ingen linjär berättelse utan i stället har Hans Richter sammanfogat en mängd olika händelser vilket är vanligt inom den surrealistiska filmen. Filmen innehåller en mängd surrealistiska attribut och uppvisar också ett arv från Méliès tidiga trickfilmer. Hattar flyger omkring, händer och huvuden kopplas bort från kroppen och en klockas visare snurrar runt i en väldig hastighet. Personer misslyckas med att uppnå sina mål, vare sig det är att fånga en hatt eller knyta en fluga.

Wilhelm Freddie & Jørgen Roos, Spiste horisonter, 1950

03.32 minuter lång

I Spiste horisonter är det manliga begäret i fokus. I olika scener är kvinnan fast i mannens våld, hon är uppspänd på väggen, de äter av henne och kvinnan ses ständigt som ett objekt. Som en röd tråd genom filmen återfinns en brödlimpa på oväntade platser. Filmen är fylld av kroppsliga och materiella förvandlingar samt en lekfull och obehaglig symbolism som ger liv åt Wilhelm Freddies skräckfyllda fantasier.

Wilhelm Freddie, Det definitive afslag på anmodningen om et kys, 1949

Ca 1.30 minuter lång

Det definitive afslag på anmodningen om et kys är Wilhelm Freddies första film. Den är en direkt överföring till filmmediet av Freddies konstverk med samma titel. Den inledande scenen är en direkt avbildning av konstverket där en kvinnas målade läppar syns mot en bakgrund av olika landskap. Därefter består filmen av stillbilder i collage där en mun intar olika positioner, innan vi får se Freddies eget nervösa ansikte

Maya Deren, Meshes of the Afternoon, 1943

13.36 minuter lång

I Meshes of the Afternoon samarbetar Maya Deren med sin make Alexander Hammid och de båda regisserar och spelar rollerna. Filmen leker med tillstånd som vakenhet, drömmar och begär. En kvinna återkommer till sitt hem och lägger sig för att vila, varpå det utspelar sig en rad händelser där verklighet och dröm blandas samman.

Maya Deren, At Land, 1944

14.44 minuter lång

I den drömlika At Land spolas en kvinna upp på en strand och ger sig ut på en vandring där hon möter okända människor vid sidan av personer som är olika delar av henne själv. I filmen ställs frågor kring den personliga identitetens mångfacetterade natur. Maya Derens tidiga filmer betraktas som hörnstenar i det amerikanska filmavantgardet.

Michel Zimbacca & Jean-Louis Bédouin, L´Invention du monde (Uppfinningen av världen), 1952

24.35 minuter lång

L´Invention du monde består av ett intensivt montage av bilder och föremål från Musée de l´Homme och samlingar tillhörande surrealister som André Breton, Man Ray och Jacques Bernard Brunius, liksom antropologen Claude Lévi-Strauss.

De unga surrealisterna Michel Zimbacca och Jean-Louis Bédouin skapar filmen i samarbete med poeten Benjamin Péret, som skriver en text som utgår från hans mångåriga efterforskningar av amerikanska urinvånarmyter. Filmen tar upp människans försök att skapa mening i världen genom att omvandla den med hjälp av konst och myter.

Jan Švankmajer, Jabberwocky, 1973

13.59 minuter lång

Jabberwocky är en väldigt fri tolkning av Lewis Carrolls dikt med samma titel från 1871. Den inledande scenen berättar om platsen där filmen utspelar sig, grönområdet Petřín i centrala Prag.

Genom parken kommer en garderob farande vars dörrar öppnar sig och vi stiger in. I garderoben öppnar sig en värld fylld av möbler, leksaker och andra föremål som fått eget liv vars äventyr vi som betraktare får följa med på.

Jan Švankmajer, Byt, 1968

13.06 minuter lång

Byt är en surrealistisk kortfilm utan dialog. Huvudpersonen är fast i ett rum i en äldre byggnad vars föremål ständigt ändrar skepnad så snart de vidrörs. Han försöker ta sig därifrån på olika sätt men blir ständigt motarbetad av sina föränderliga omgivningar. Filmen är en reaktion på det totalitära samhälle den gjordes i.

Marcel Mariën, L´Imitation du cinema (Imitation av film), 1960

36 minuter lång

L´Imitation du cinema är en berättelse om en man som förkastar kyrkan och kristendomen. I stället står det sexuella begäret och den mänskliga lusten i fokus. När filmen visas blir den en skandal och katolska kyrkan ansåg att den skulle förbjudas. L´Imitation du cinema är Marcel Mariëns enda film.

Ludvík Šváb, L´Autre chien, 1971

0.51 minuter lång

I en kort sekvens får vi följa en man och hans blicks rörelse. Framför sig har han en tallrik med två löskokta ägg som har placerats så att de liknar kvinnobröst. Mannen skär i det ena ägget vilket för starka associationer till Salvador Dalí och Luis Buñels film Un Chien Andalou från 1929.

Salvador Dalí, Walt Disney & Dominique Monfery, Destino, 2003

6.31 minuter lång

Filmen är ett samarbete mellan filmmakaren Walt Disney och den surrealistiska konstnären Salvador Dalí. Projektet påbörjades 1945 men slutfördes först 2003 av Dominique. Handlingen kretsar kring en tragisk kärlekshistoria mellan Chronos, den personifierade tiden, och en vanlig dödlig kvinna som desperat försöker finna varandra. Scenerna är som hämtade ur Dalís måleri, med stora ökenlandskap, klockor, snäckor och figurer som ändrar skepnad.

Niki Lindroth von Bahr, Något att minnas, 2019

5.00 minuter lång

Konstnären och animatören Niki Lindroth von Bahrs film är en modern fabel där vi möter olika skadedjur som sjunger en ångestfylld vaggvisa, hämtad från Alice Tegnérs klassiska ”Grodans sång”. Filmen bygger på vardagliga scener där djuren intar mänskliga roller. De är bland annat doktorer, sängförsäljare och politiker som håller pressträff. Den prisbelönta kortfilmen har en dystopisk framtoning och katastrofen känns nära.

Emma Lundenmark, Bockgränd, 2004

6.44 minuter lång

Manuset är baserat på en av Emma Lundenmarks drömmar och filmen kom till som ett experiment att försöka dokumentera den. Det är en ångestfylld kortfilm där i princip samma scen upprepar sig. Huvudpersonerna spelas av två flickor som tillsammans garnerar en tårta som börjar brinna. De får panik och försöker släcka elden och ger sig därefter ut i det mörka vinterlandskapet där de förföljs.

Drömmen var återkommande hos Lundenmark som barn och hon drömde den om och om igen tills hon lärde sig att styra den i en annan riktning, genom ett hål i busken.

The Residents, Hello Skinny, 1978

3.08 minuter lång

The Residents låt ”Hello Skinny” är med på albumet Duck Stab!/Bluster & Glen från 1978 . Videon till låten regisserades av Graeme Whifler och släpptes 1980. Musikvideon är fylld av surrealistiska influenser. Kroppen har delats upp och de olika kroppsdelarna återfinns på oväntade platser. Ögon tittar fram ur väggar, brunnar och är bortplockade från ansikten. Ett rum är fullt med huvuden och ansikten har deformerats likt collage.

The Residents, One minute movies, 1980

4.57 minuter lång

One minute movies är en kortfilm skapad av Graeme Whifler och är egentligen en sammansättning av fyra olika musikvideos från The Residents Commercial Album (1980) . Filmen skapades för att lansera albumet i Europa. Återigen är filmen fylld av surrealistiska influenser, oväntade scener skapar dramatik och spänning.

Halmstadgruppen

Hos oss kan du också alltid se en utställning med Halmstadgruppens konst. Vår stora och permanenta samling med deras verk gör att vi ständigt kan visa nya vinklar och varianter på deras konstnärsskap.