• Halmstads webbplatser

Tidigare utställningar

Här kan du se vilka utställningar Mjellby konstmuseum visat sedan 1997. Sedan 2006 har museet särskilt belyst kvinnors roll i konsthistorien.

Utställningar om en rad åsidosatta konstnärskap har kunnat presenteras tack vare samarbeten med flera nationella och internationella forskare.

Utställningar 2021

Anna Sjödahl – "All denna jävla lycka"

Visades 13 februari–16 maj 2021

Anna Sjödahl (1934–2001) är en av vardagsrealismens stora skildrare i svensk konsthistoria.

Genom ett samarbete mellan flera muséer ges nu för första gången möjligheten att få se en heltäckande bild av detta säregna konstnärskap.

Konstnär, konstkritiker, professor, lärare och inte minst en skarp röst i samhällsdebatten både vad det gäller miljö- och jämlikhetsfrågor, det är några av de titlar som kan beskriva Anna Sjödahl.

Det är genom konstnärskapet Sjödahl beskriver sin egen verklighet och vardag. Hennes vardagsrealism är både vass och humoristisk och lämnar inget åt slumpen. Via konsten ifrågasätter hon normer och samhällets strukturer, i varje verk tycks det finnas en berättelse som Sjödahl vill förmedla.

Sjödahl tillhör en generation kvinnor som genom konstnärskapet orienterar sig mot begreppet "det personliga är politiskt"- där sambandet mellan den personliga erfarenheten och större samhällsstrukturer gestaltas. Under 1960-talet växer en andra vågens feminism fram i västvärlden som fokuserar på sexualitet, moderskap, familj och arbete kopplade till sociala och strukturella orättvisor.

Att enbart tilldela Anna Sjödahl rollen som feministisk och normkritisk konstnär blir för snävt. Hon är framför allt en målare och tecknare. I hennes unika bildvärld syns formelement och symboler som återupprepas och varieras i det oändliga, ofta med kraftfulla poetiska och existentiella undertoner. Det abstrakta och det djupt personliga berättandet existerar sida vid sida.

Turnerande utställning

Utställningen "All denna jävla lycka" är den första turnerande utställningen sedan konstnärens död 2001. Utställningen visas på följande muséer under 2021 och 2022

  • Mjellby konstmuseum 13 februari–16 maj 2021
  • Uppsala konstmuseum 29 maj–5 september 2021
  • Norrköpings Konstmuseum 25 septemer 2021–27 februari 2022
  • Konstmuseet i Skövde 24 mars–27 augusti 2022

Surrealism och film – "Making the unreal real"

Visades 29 maj–5 september 2021.

I utställningen undersöktes filmen som uttryckssätt både i den tidiga surrealismen, men också hos samtida konstnärer. I utställningen satte Mjellby konstmuseum ljus på konst- och filmhistorien och du som besökare fick ta del av surrealistiskt influerade filmer som spänner över ett helt sekel.

Utställningen på Mjellby konstmuseum satte fokus på den spännande och fruktbara relationen mellan filmen och surrealismen. Filmmediet kom att spela en avgörande roll för surrealismens utveckling – den rörliga bilden gav konstnärerna ett nytt uttryck att levandegöra sina drömlika, absurda världar på ett helt annat sätt än genom måleriet eller fotografiet. Konstformen kom också att i sin tur att påverka filmens utveckling genom att frigöra den från den traditionella berättelsen.

Den omfattande utställningen lyfte fram en bred bild av surrealistisk film som spänner över mer än ett helt sekel, från tidiga 1900-talet fram till idag. Här fanns möjlighet att ta del av ikoniska verk från 1920–30-talet av konstnärer som Germaine Dulac, Man Ray, Salvador Dalí, Luis Buñuel med flera.

Utställningen utforskade också hur den surrealistiska filmen har inspirerat den senare generationens konstnärer så som Maya Deren, Wilhelm Freddie, Jan Švankmajer, Niki Lindroth von Bahr och många fler.

Stillbild ur film: Ett barn i profil som tittar storögt uppåt med en dockteater i bakgrunden.

Film från Mjellby konstmuseum och utställningen ur ett barnperspektiv.

Lekfullt för barn

Följ den orange färgen för att hitta frågor, uppdrag och kreativa stationer i utställningen!

Det finns en skuggteater, ett ray-o-gram och en pågående filmillusion att utforska. I verkstaden kan du göra dina egna skuggfigurer, kalejdoskope och thaumatrope.

Bio Fantasio
Varje dag rullar tre barnfilmer:

  • "Professor Balthazar" (ingen åldersgräns), 10 minuter
  • "Pirret" (rekommenderad från 4 år), 52 minuter
  • "Det levande slottet" (rekommenderad från 7 år), 2 timmar

I verkstaden visas barnprogrammet "Miniräknarna".

Filmer som visas i uställningen

Ta del av surrealistiskt influerade filmer som spänner över ett helt sekel.

Georges Méliès, Le Voyage dans la Lune (Resan till månen), 1902

15.36 minuter lång

Inspiration till filmen har hämtats från romanerna "De la Terre à la Lune" (Från jorden till månen), 1865 av Jules Vernes samt "The First men in the moon", 1901 av H.G. Wells.

Vi får följa professor Barbenfouillis och hans medarbetare på en resa till månen, där de upptäcker det fantasifulla liv som finns där. Filmen kom att bli en succé i Frankrike och världen över.

Méilès vill genom filmen låta betraktaren resa in i fantasin. Méliès utnämndes senare av surrealisterna till en av deras föregångare för hans sätt att skildra underbara metemorfoser och fantasins intrång i verkligheten.

Salvador Dalí & Luis Buñuel, Un Chien Andalou (Den andalusiska hunden), 1929

21.19 minuter lång

"Un Chien Andalou" har premiär i Paris 1929. Filmen och dess oförutsägbarhet för på allvar in surrealismen i filmen. Textskyltarna mellan scenerna refererar till stumfilmen och undergräver tiden och rummet. Filmen blir en succé i konstvärlden men chockerar också publiken med dess obehagliga scener. Buñuel själv vägrade att se "Un chien Andalou" som konst och föredrog att beskriva filmen som "en desperat, innerlig uppmaning till mord". Luis Buñuel och Salvador Dalí blev varmt välkomnade i surrealistgruppen efter filmens premiär.

Germaine Dulac, La Coquille et le Clergyman (Snäckskalet och prästen), 1928

40.31 minuter lång

"La Coquille et le Clergyman" regisserades av Germaine Dulac utifrån ett manus av surrealisten Antonin Artaud. Filmen är ett av de första försöken att göra surrealistisk film och handlar om en präst och dennes förtryckta begär. Regissören Dulac ifrågasätter könsrollerna genom att frångå den typiskt mansdominerade surrealismen med dess stereotypa kvinnobild. Artaud kom att ångra samarbetet och filmen kritiserades hårt av både konstnärskollegor och publik. Trots detta kom Dulacs sätt att arbeta med filmteknologin få en avgörande betydelse för den experimentella filmens utveckling.

Man Ray, Emak Bakia (Låt mig vara), 1926.

16.08 minuter lång

Filmen bygger på Man Rays egen fototeknik, rayogrammet där föremål placeras direkt på fotopapper, vilket kombineras med dubbelexponeringar. På det sättet blir filmen en förlängning av Man Rays fotografiska produktion. Scenerna är oskarpa och perspektiven är förvrängda för att skapa dramatik och osäkerhet hos betraktaren. Flera av filmens objekt är hämtade från Man Rays övriga konstnärliga produktion.

Man Ray, L´Étoile de Mer (Sjöstjärnan), 1928

15.55 minuter lång

Filmen inspireras av en dikt av den surrealistiska poeten Robert Desnos och har underrubriken: ”En dikt av Robert Desnos ur Man Rays ögon”. Scenerna är filmade genom suddigt filter, vilket skapar en drömlik känsla. Mellan scenerna återfinns fragment ur Desnos dikt som likt stumfilmens textskyltar knyter samman berättelsen, men på ett mer poetiskt vis.

Jacques Bernard Brunius, Violons d´Ingres, 1939

31.37 minuter lång

Dokumentärfilmen Violons d´Ingres har premiär på världsutställningen i New York 1939. Filmens titel är en fransk fras som refererar till hobbyverksamhet, men också till Man Rays ikoniska fotografi från 1924. Filmen presenterar olika konstnärer och vetenskapsmän från Frankrike, inklusive filmpionjären Gergoes Méliès och surrealistkonstnären Yves Tanguy. Jacques Bernard Brunius kom att utveckla den franska dokumentärfilmen i surrealistisk riktning och har inspirerat flera andra regissörer. Filmen har setts som en hyllning till uppfinnare, både amatörer och etablerade.

Henri Storck, Pour vos beaux yeux (För dina vackra ögon), 1929

6.44 minuter lång

I filmen Pour vos beaux yeux undersöker Henri Storck ögat och dess funktion, dess symboliska betydelse och dess skörhet. Ögat är en del av kroppen men framställs även som ett fristående objekt genom att i flera scener fokusera på ett öga av glas. Ögat återfinns på oväntade platser. En person försöker sätta in det likt en lins och någon försöker skicka i väg ett öga i ett paket. I filmen fångar Storck den mänskliga kommunikation som sker genom blicken, men genom en surrealistisk associationskedja som lyfter ögats poesi.

Ernst Moerman, Monsieur Fantômas, 1937

17.32 minuter lång

I filmen får vi följa den maskerade Monsieur Fantômas på sin strapatsfyllda resa världen genom. Han drivs av begär i sitt desperata sökande efter sin stora kärlek Elvire.

De surrealistiska influenserna i filmen är många, som en dörr som står på en strand, referenser till René Magrittes målningar, som de ikoniska plommonstop som bärs av flera gestalter, tarotkort samt snäckor och en väldig nyckel som uppenbarar sig. Filmen ansluter sig också till en surrealistisk kritik av kristendomen. Monsieur Fantômas är en högst fri tolkning av mästerskurken Fantômas, känd från en romanserie som filmatiserades som följetong av Louis Feuillade (1913–1914).

Monsieur Fantômas är den första och enda film som Ernst Moerman regisserade.

Joseph Cornell, Rose Hobart, 1936

19.52 minuter lång

I filmen Rose Hobart har Joseph Cornell plockat scener från East of Borneo med skådespelaren Rose Hobart i huvudrollen. Scenurvalet görs med fokus på hennes gester och uttryck. Dessa sätter Cornell sedan samman i ett nytt intensifierat narrativ likt ett collage. Filmen premiärvisas vid galleri Julien Levy i New York 1936, då med en blå ton ovanpå filmen som skapar ett drömskt och nostalgiskt uttryck.

Hans Richter, Vormittagsspuk (Hemsökt morgon), 1928

06.35 minuter lång

I Vormittagsspuk finns ingen linjär berättelse utan i stället har Hans Richter sammanfogat en mängd olika händelser vilket är vanligt inom den surrealistiska filmen. Filmen innehåller en mängd surrealistiska attribut och uppvisar också ett arv från Méliès tidiga trickfilmer. Hattar flyger omkring, händer och huvuden kopplas bort från kroppen och en klockas visare snurrar runt i en väldig hastighet. Personer misslyckas med att uppnå sina mål, vare sig det är att fånga en hatt eller knyta en fluga.

Wilhelm Freddie & Jørgen Roos, Spiste horisonter, 1950

03.32 minuter lång

I Spiste horisonter är det manliga begäret i fokus. I olika scener är kvinnan fast i mannens våld, hon är uppspänd på väggen, de äter av henne och kvinnan ses ständigt som ett objekt. Som en röd tråd genom filmen återfinns en brödlimpa på oväntade platser. Filmen är fylld av kroppsliga och materiella förvandlingar samt en lekfull och obehaglig symbolism som ger liv åt Wilhelm Freddies skräckfyllda fantasier.

Wilhelm Freddie, Det definitive afslag på anmodningen om et kys, 1949

Ca 1.30 minuter lång

Det definitive afslag på anmodningen om et kys är Wilhelm Freddies första film. Den är en direkt överföring till filmmediet av Freddies konstverk med samma titel. Den inledande scenen är en direkt avbildning av konstverket där en kvinnas målade läppar syns mot en bakgrund av olika landskap. Därefter består filmen av stillbilder i collage där en mun intar olika positioner, innan vi får se Freddies eget nervösa ansikte

Maya Deren, Meshes of the Afternoon, 1943

13.36 minuter lång

I Meshes of the Afternoon samarbetar Maya Deren med sin make Alexander Hammid och de båda regisserar och spelar rollerna. Filmen leker med tillstånd som vakenhet, drömmar och begär. En kvinna återkommer till sitt hem och lägger sig för att vila, varpå det utspelar sig en rad händelser där verklighet och dröm blandas samman.

Maya Deren, At Land, 1944

14.44 minuter lång

I den drömlika At Land spolas en kvinna upp på en strand och ger sig ut på en vandring där hon möter okända människor vid sidan av personer som är olika delar av henne själv. I filmen ställs frågor kring den personliga identitetens mångfacetterade natur. Maya Derens tidiga filmer betraktas som hörnstenar i det amerikanska filmavantgardet.

Michel Zimbacca & Jean-Louis Bédouin, L´Invention du monde (Uppfinningen av världen), 1952

24.35 minuter lång

L´Invention du monde består av ett intensivt montage av bilder och föremål från Musée de l´Homme och samlingar tillhörande surrealister som André Breton, Man Ray och Jacques Bernard Brunius, liksom antropologen Claude Lévi-Strauss.

De unga surrealisterna Michel Zimbacca och Jean-Louis Bédouin skapar filmen i samarbete med poeten Benjamin Péret, som skriver en text som utgår från hans mångåriga efterforskningar av amerikanska urinvånarmyter. Filmen tar upp människans försök att skapa mening i världen genom att omvandla den med hjälp av konst och myter.

Jan Švankmajer, Jabberwocky, 1973

13.59 minuter lång

Jabberwocky är en väldigt fri tolkning av Lewis Carrolls dikt med samma titel från 1871. Den inledande scenen berättar om platsen där filmen utspelar sig, grönområdet Petřín i centrala Prag.

Genom parken kommer en garderob farande vars dörrar öppnar sig och vi stiger in. I garderoben öppnar sig en värld fylld av möbler, leksaker och andra föremål som fått eget liv vars äventyr vi som betraktare får följa med på.

Jan Švankmajer, Byt, 1968

13.06 minuter lång

Byt är en surrealistisk kortfilm utan dialog. Huvudpersonen är fast i ett rum i en äldre byggnad vars föremål ständigt ändrar skepnad så snart de vidrörs. Han försöker ta sig därifrån på olika sätt men blir ständigt motarbetad av sina föränderliga omgivningar. Filmen är en reaktion på det totalitära samhälle den gjordes i.

Marcel Mariën, L´Imitation du cinema (Imitation av film), 1960

36 minuter lång

L´Imitation du cinema är en berättelse om en man som förkastar kyrkan och kristendomen. I stället står det sexuella begäret och den mänskliga lusten i fokus. När filmen visas blir den en skandal och katolska kyrkan ansåg att den skulle förbjudas. L´Imitation du cinema är Marcel Mariëns enda film.

Ludvík Šváb, L´Autre chien, 1971

0.51 minuter lång

I en kort sekvens får vi följa en man och hans blicks rörelse. Framför sig har han en tallrik med två löskokta ägg som har placerats så att de liknar kvinnobröst. Mannen skär i det ena ägget vilket för starka associationer till Salvador Dalí och Luis Buñels film Un Chien Andalou från 1929.

Salvador Dalí, Walt Disney & Dominique Monfery, Destino, 2003

6.31 minuter lång

Filmen är ett samarbete mellan filmmakaren Walt Disney och den surrealistiska konstnären Salvador Dalí. Projektet påbörjades 1945 men slutfördes först 2003 av Dominique. Handlingen kretsar kring en tragisk kärlekshistoria mellan Chronos, den personifierade tiden, och en vanlig dödlig kvinna som desperat försöker finna varandra. Scenerna är som hämtade ur Dalís måleri, med stora ökenlandskap, klockor, snäckor och figurer som ändrar skepnad.

Niki Lindroth von Bahr, Något att minnas, 2019

5.00 minuter lång

Konstnären och animatören Niki Lindroth von Bahrs film är en modern fabel där vi möter olika skadedjur som sjunger en ångestfylld vaggvisa, hämtad från Alice Tegnérs klassiska ”Grodans sång”. Filmen bygger på vardagliga scener där djuren intar mänskliga roller. De är bland annat doktorer, sängförsäljare och politiker som håller pressträff. Den prisbelönta kortfilmen har en dystopisk framtoning och katastrofen känns nära.

Emma Lundenmark, Bockgränd, 2004

6.44 minuter lång

Manuset är baserat på en av Emma Lundenmarks drömmar och filmen kom till som ett experiment att försöka dokumentera den. Det är en ångestfylld kortfilm där i princip samma scen upprepar sig. Huvudpersonerna spelas av två flickor som tillsammans garnerar en tårta som börjar brinna. De får panik och försöker släcka elden och ger sig därefter ut i det mörka vinterlandskapet där de förföljs.

Drömmen var återkommande hos Lundenmark som barn och hon drömde den om och om igen tills hon lärde sig att styra den i en annan riktning, genom ett hål i busken.

The Residents, Hello Skinny, 1978

3.08 minuter lång

The Residents låt ”Hello Skinny” är med på albumet Duck Stab!/Bluster & Glen från 1978 . Videon till låten regisserades av Graeme Whifler och släpptes 1980. Musikvideon är fylld av surrealistiska influenser. Kroppen har delats upp och de olika kroppsdelarna återfinns på oväntade platser. Ögon tittar fram ur väggar, brunnar och är bortplockade från ansikten. Ett rum är fullt med huvuden och ansikten har deformerats likt collage.

The Residents, One minute movies, 1980

4.57 minuter lång

One minute movies är en kortfilm skapad av Graeme Whifler och är egentligen en sammansättning av fyra olika musikvideos från The Residents Commercial Album (1980) . Filmen skapades för att lansera albumet i Europa. Återigen är filmen fylld av surrealistiska influenser, oväntade scener skapar dramatik och spänning.

Eileen Agar

25 september 2021–9 januari, 2022

Mjellby konstmuseum fortsätter att uppmärksamma konstnärskap från den internationella surrealistscenen. Hösten 2021 presenterades en omfattande utställning med den brittisk-argentinska avantgardekonstnären Eileen Agar (1899–1991).

Agar tillhörde den brittiska surrealistkretsen och ställde, som en av få kvinnor, ut på den internationella surrealistutställningen i London 1936. Hon var experimentell och utforskande i sitt konstnärskap och använde sig av flera olika tekniker och material för att på så sätt ge liv åt sina surrealistiska fantasier.

Utställningen visade en bred bild av Agars mångfacetterade och gränslösa konstnärskap som spänner över både kubismen och surrealismen. I hennes verk blandas det personliga med både skarp humor och samhällskritik i målningar, fotografier och objekt.

Utställningen är ett samarbete med Whitechapel Gallery, London samt Leeds museum.

Utställningar 2020

Vilhelm Bjerke–Petersen

Visades 19 september– 31 januari 2021

Det är över 50 år sedan Vilhelm Bjerke-Petersen visades i större utsträckning i Sverige. Hösten 2020 fanns hans spännande konstnärskap att ta del av i en omfattande utställning på Mjellby konstmuseum.

Utställningen presenterade en bred bild av den danske målaren och lyfter hans viktiga gärning för den skandinaviska modernismens utveckling.

Vilhelm Bjerke-Petersen (1909–1957) var en mångsidig konstnär som rörde sig mellan flera olika fält inom modernismen – via den abstrakta konsten fann han vägen till surrealismen för att slutligen landa i en konkret bildvärld. Bjerke-Petersen var också en skarp teoretiker som gav ut flera skrifter om konst, både om det abstrakta måleriet men också kring surrealismens tankegångar. Han banade väg för den skandinaviska surrealismen på den internationella konstscenen och fungerade i många sammanhang som en viktig brygga mellan Köpenhamn, Halmstad och Paris.

Vilhelm Bjerke-Petersen var också en del av den svenska konsthistorien. Hans nära kontakt med Halmstadgruppens medlemmar ledde bland annat till att han bosatte sig i Sverige under andra världskriget och kom att verka här fram till sin död 1957. Trots sitt betydande arbete för den moderna konsten har Vilhelm Bjerke-Petersen inte en framträdande plats i vare sig den danska eller svenska konsthistorien.

För första gången i Sverige visas nu på Mjellby konstmuseum en heltäckande bild av Vilhelm Bjerke-Petersens konstnärsgärning. Utställningen är en samproduktion med Øregaard Museum i Danmark där utställningen visas under våren 2021. Ett samarbete har även ägt rum med den danska konsthistorikern Johan Zimsen Kristiansen som sammanställt ett rikt dokumentärt material vilket visas i utställningen.

Surrealismens kvinnor

Franciska Clausen, Rita Kernn-Larsen och Elsa Thoresen

Visades 15 februari –6 september 2020

De danska konstnärerna Franciska Clausen, Rita Kernn-Larsen och Elsa Thoresen verkade inom den internationella surrealismen och deltog i utställningar i Paris och London. Trots detta har deras konstnärskap blivit åsidosatta i konsthistorien – nu sätter Mjellby konstmuseum ljuset på dem i utställningen Surrealismens kvinnor.

Surrealismen förknippas ofta med en rad manliga förgrundsgestalter som exempelvis Salvador Dali och Rene Magritte. I norden var Halmstadgruppen företrädare för konstriktningen, tillsammans med en rad konstnärskollegor från framför allt Danmark- bland andra Franciska Clausen, Rita Kernn-Larsen och Elsa Thoresen.

Många kvinnliga konstnärer engagerade sig i konströrelsen. Det fanns en vilja att störta de borgerliga och patriarkala strukturerna – i surrealismen fanns det en frihet och öppenhet som inte tidigare existerat.

Utställningen Surrealismens kvinnor - Franciska Clausen, Rita Kernn-Larsen och Elsa Thoresen- sätter ljuset på tre kvinnliga konstnärer från Danmark som alla var aktiva inom den internationella surrealismen. Utställningen på Mjellby konstmuseum visar upp konstnärskap som berikar, nyanserar och utmanar den etablerade manliga blicken i surrealismen.

Utställningen är producerad av Kunstmuseet i Tönder och GL Strand i Köpenhamn.

Utställningar 2019

Greta Knutson Tzara

I nytt ljus

Visades 28 september 2019–2 februari 2020

Greta Knutson Tzara (1899-1983) var konstnär, författare, översättare och konstkritiker. För många kanske mest känd som hustru till den berömde dadaisten Tristan Tzara. Utställningen som visas på Mjellby konstmuseum lyfter äntligen fram Greta Knutson Tzara ur skuggan. Under många år har endast ett fåtal verk av konstnären varit lokaliserade, men tack vare forskning och flera nyupptäckta verk, bland annat i Paris, kan en bredare och mer rättvis bild av hennes konstnärskap presenteras. Utställningen är producerad av Norrköpings konstmuseum.

Knutson-Tzaras konstnärliga karriär startade i slutet av 1910-talet i Stockholm hos Carl Wilhelmsson för att därefter gå vidare till konstakademin. 1920 reste hon till Paris för fortsatta studier på André Lhotes målarskola, en utbildning som satte prägel på hennes konstnärskap. Lhote lät sina elever studera den äldre måleritraditionen som sedan tolkades in i nya modernistiska verk. Intresset för äldre måleri och framförallt den franska medeltiden var något som låg Greta Knutson Tzara varmt om hjärtat.

Hennes måleri förändrades under hela hennes livslånga karriär. Hon var experimentell och nyfiken och ville inte bli inplacerad i något fack. Hon såg till exempel sig själv aldrig som surrealist även om det i hennes motivvärld finns starka kopplingar till det surrealistiska uttrycket. Hon rörde sig även i de internationella surrealistiska kretsarna under 1920-talets mitt.

Utställningen visar Greta Knutsons Tzaras måleri, teckning och skulptur. Många av verken i utställningen har aldrig tidigare visats.

Claude Cahun

Visades 15 juni–15 september 2019

En tidig förespråkare för både feminism och queera perspektiv i konsten var konstnären Claude Cahun (1894–1954). Cahun verkade både som skribent och fotograf i Paris under 1920-talet och har under de senaste åren lyfts i en rad internationella utställningar runt om i världen. Sommaren 2019 presenterade Mjellby konstmuseum stolt Sveriges första separatutställning med Claude Cahuns fotografier.

Utställningen lyfte Cahuns iscensatta fotografi med starka surrealistiska kopplingar. Hen kom tidigt att använda fotografiet som konstnärligt uttryck, ofta med sig själv som modell – det första självporträttet tog Cahun redan i tidiga tonåren.

Cahun verkade i en tid med starka normer kring kön och sexualitet. Cahun var själv homosexuell och levde i en långvarig relation med konstnärskollegan Marcel Moore. Konsten blev ett verktyg att bryta normerna och frigöra sig från dessa. Cahun drogs tidigt till surrealismen utifrån dess normbrytande och gränsöverskridande karaktär. I fotografierna försatte Cahun sig själv i olika roller och positioner kopplade till könsidentitet. Hen ses idag som pionjär inom den queera konsten och har inspirerat många efterföljande konstnärer såsom Cindy Sherman med flera.

Utställningen presenterade ett 70-tal verk av Claude Cahun och var ett fortsatt led i Mjellby konstmuseums arbete med att lyfta fram konstnärskap som fallit ur konsthistorien.

Birgit Ståhl Nyberg

Den glömda rebellen

Visades 16 mars–2 juni 2019

Birgit Ståhl-Nybergs (1928–1982) konstnärskap formas i en tid av politiska och samhälleliga förändringar. I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet hörs starka kritiska röster mot rådande samhällsstrukturer oavsett om det gäller bättre arbetsvillkor eller kvinnors rättigheter. Det är en tid då gamla sätt att leva ifrågasätts och ett nytt samhälle växer fram.

Birgit Ståhl-Nyberg är en rebell som vill förändra och påverka med sin konst. I sin bildvärld bryter hon normer och skapar nya maktordningar. Hon dedikerar sitt konstnärskap till att lyfta obekväma frågor kring klass och kön. I hennes måleri vävs tidens samhällsomvälvningar samman med mänskliga erfarenheter på ett sinnrikt sätt.

En stark inspirationskälla för Ståhl-Nyberg blir den franske konstnären Fernand Léger. Han kom under sin levnad att inspirera fler svenska konstnärer – bland annat flera av medlemmarna i Halmstadgruppen som går i hans Académie Moderne i Paris under 1920-talet. Ståhl-Nyberg inspireras av Légers personliga konst med sina starka klara färger och rika kontraster, men också i hans tro på att konsten äger kraften att förändra samhället.

Hennes konstnärskap sätter spår, men likt många andra kvinnor får hon inte den rättmätiga plats hon förtjänar i konsthistorien. Utställningen ”Den glömda rebellen” lyfter fram och sätter ljuset på ett unikt konstnärskap som berättar om det svenska samhället i förändring genom en konstnärs skarpa blick. Många av Birgit Ståhl-Nybergs konstverk talar ännu i dag till oss med en kraftfull röst.

Utställningen är producerad av Uppsala konstmuseum och Norrköpings konstmuseum.

Utställningar 2018

Guerrilla Girls

Visades 29 september 2018–3 mars 2019

I över 30 år har den feministiska aktivistgruppen Guerrilla Girls framgångsrikt kritiserat konstinstitutioner världen över. Genom slagkraftiga projekt, humoristiska metoder och ett rättframt förhållningssätt har den anonyma konstnärsgruppen effektivt synliggjort avsaknaden av jämlikhet inom konstvärlden. I höst kan du uppleva dem på Mjellby konstmuseum!

Sedan starten 1985 har Guerrilla Girls varit en av konstvärldens största kritiker samtidigt som gruppen blivit högt aktad och etablerad i samma värld. Guerrilla Girls har bjudits in av såväl Museum of Modern Art (MOMA) i New York som The Whitechapel Gallery i London och haft stora retrospektiva utställningar i Bilbao och Madrid. Förutom konstvärlden intresserar sig även gruppen för missförhållanden, korruption och orättvisor i politiken, filmindustrin och populärkulturen i stort.

År efter år har Guerrilla Girls genom sin aktivism spridit insikter om orättvisor och samtidigt manat till självrannsakan inom konstvärlden. När gruppen 1985 slog igenom med guerrilla-affischering på gatorna i New York kunde få ana att de 2018 fortfarande skulle vara högst aktuella och verksamma i sitt arbete, men nu världen över.

Utställningen på Mjellby konstmuseum visar Guerrilla Girls sammanhållna retrospektiva produktion, samt lyfter deras fortsatt viktiga roll idag. Som en förlängning av utställningen har vi även samarbetat med Whitechapell Gallery i London och lyft in utställningen ”Is it even worse in Europe?” för att belysa den europeiska situationen. Här granskar Guerrilla Girls de europeiska institutionerna utifrån jämställdhet.

Ett par representanter från Guerrilla Girls fanns på plats under vernissagen den 29 september.

Den 29 september gav "girlsen" ett gig på Nolltrefem som livesändes, se det i efterhand via Mjellby konstmuseums facebook Länk till annan webbplats.

Färg-form-framtidstro 1918

Visades 2 juni–16 september

År 1918 visar Grunewald, Hjerten och Engström sin moderna och färgstarka konst på Liljevalchs Konsthall. Genomslaget blir stort och de tre är sedan dess självklara representanter för svensk modern konst. Men 1918 var också ett år av interna politiska stridigheter där en revolution i Sverige var nära. Kvinnorna kämpar för rösträtt, arbetarna för 8-timmars arbetsdag och första världskrigets 4:e år innebär stor hungersnöd.

Det är inte bara konsten, arkitekturen och formgivningen som får helt nya uttryck utan här startar även en påtaglig rörelse bort från det gamla jordbrukarsamhället och mot industrialisering. Standardiseringar, reformer och nya yrken börjar forma vårt nya samhälle, det moderna välfärdssamhället.

Mjellby konstmuseums utställning Färg - Form - Framtidstro 1918 visar genom dokumentärt material och konstverk från sin tid på olika händelser under ett viktigt år i vår historia.

Exempel på konstnärer med verk i utställningen

Nils Dardel, Erik Hallström, Gösta Sandels, Vera Nilsson, Hilding Linnqvist, Nell Walden, Siri Derkert, Erik Johansson, Gösta Adrian Nilsson, Tor Bjurström, Einar Jolin, Bertil Bull Hedlund, Tora Vega Holmström, Agnes Cleve, Hanna Pauili, Leander Engström, Dick Beer, Isaac Grünewald.

Bauhaus Situationiste 1960–1975

Visades 10 februari–20 maj 2018

För runt 50 år sedan fanns en färgstark och nyskapande internationell konströrelse Bauhaus Situationiste – Drakabygget Frihetens verkstad. De var ursprungligen den skandinaviska delen av de internationella situationisterna (1957–1972), men bröts sig ur efter inre stridigheter i början av 60-talet. Situationismen stod för en radikal vänsterorienterad kritik av det framväxande konsumtionssamhället. De ville att konstbetraktaren skulle bli konstaktör och hitta tillbaka till den lekande, skapande människan.

Ledande gestalter inom gruppen Bauhaus Situationiste var de två danska konstnärerna Jörgen Nash och Jens Jörgen Thorsen samt halmstadbon Hardy Strid. Tillsammans skrev de flertalet av rörelsens manifest och teoretiska texter samt formgav programblad och affischer. 1960 köper Nash och brodern Asger Jorn gården Drakabygget på gränsen mellan Skåne och Halland där de grundar en öppen konstnärskollektivverkstad. Under nästan två decennier kom ett hundratal konstnärer att söka sig till gården för att arbeta, både med konst och med jordbruk. Men det fanns flera situationistiska konstnärshem i Halland som t.ex. Tiarp utanför Halmstad samt Floalt utanför Våxtorp.

Bauhaus Situationiste ville samarbeta över gränserna och skapa kollektiva konstverk i en lekfull och anarkistisk anda. Genom happenings, eller antihappenings, utformades samarbetsprojekt där publiken deltog aktivt och konfrontation ofta blev resultatet. Man utnyttjar nyhetsmediet som konstnärlig metod och bygger bl.a. en stor massmedial hype runt flera av sina aktioner. En av de mest kända aktionerna sker i Köpenhamn 1964, då man hugger huvudet av den danska nationalikonen Den lille Havsfrue. Dansk press belägrade Drakabygget en längre tid och historien spreds med framgång i internationell press. Även idag florerar rykten om var skulpturens huvud är gömt! Den konstnärliga experimentlustan uttrycktes även genom måleri, film, collage, grafiska tryck, lyrik, dans, artiklar, affischer och många andra konstformer.

Situationisternas idéer har satt djupa avtryck i senare konst, arkitektur och populärkultur så som Malcom Mclarens punkgrupp Six Pistols och Reclaim the street-rörelsen på 90-talet. I dag är den åter aktuell inom samtidskonstens socialt engagerade konstprojekt som allt mer lämnar den begränsade idén om konstverket som ett unikt objekt.

Utställningen ger en övergripande bild av Bauhaus Situationiste och dess unika position i svensk och nordisk konsthistoria. Berättelsen handlar om konstens förmåga att röra sig mellan det lokala och globala, mellan teori och praktik. Ett 30-tal svenska och internationella konstnärer finns representerade i utställningen vilket ger en bred bild av rörelsens mångfald gällande uttryck och tekniker.

Utställningen är producerad i samarbete med Kristianstads konsthall.

Utställningar 2017

Rodney Smith

30 september–28 januari 2018

Mjellby konstmuseum har äran att under hösten 2017 visa en av vår tids mest välrenommerade fotografer inom konst, reklam och mode i New York – Rodney Smith (1947–2016).

Det har sagts att han är en realist som fäster drömmar på papper! En devis som ligger Mjellby konstmuseum varmt om hjärtat i intentionen att lyfta surrealismens konstnärliga arv idag. Bortom Smiths kvickhet och lekfulla hållning finns dock ett öga och sinne för en mörkare sanning och konstnärliga referenser. Betraktaren dras i en svunnen tid som både är ljuvt romantisk och starkt ironisk. Världar vars logik bara är Smiths egna.

Likt många surrealister lyfter Smith fram situationer och företeelser i vardagen genom att låta dem ställas mot det icke förväntade. Utgångspunkten är ofta de känslor vi möts i oavsett gränser och språk - hopp, lycka, sorg och nyfikenhet. Tidigt visste Smith att han skulle bli fotograf, men utbildningen mötte inte upp hans filosofiska intresse, och under 1970-talet inledde Smith studier i engelsk litteratur och teologi vid Yale University. För att kunna skildra det universella ansåg Smith det viktigt att vända sig inåt och söka i sig själv, vilket skedde genom psykoterapi.

Rodney Smith tillhör "oldschool" när det gäller teknisk skicklighet. Fotografierna är ofta stilistiska lekar, alltid vackert och perfekt framställda. Verktyget var först en Leica och senare en Hasselbladskamera. Fram till 2002 fotograferade han enbart svartvita bilder, helst landskapsbilder med iscensatta mänskliga inslag. Ofta möter betraktaren objektets blick. Kompositionens rytm, symmetri och proportioner är grundläggande liksom det naturliga ljusspelet i motivet. 2009 började Smith blogga och har sedan dess drygt en miljon följare.

Rodney Smith gick hastigt bort i december 2016 och Mjellby konstmuseum är därför extra tacksamma för möjligheten att fortsätta samarbetet med Rodney Smith Estate genom Nette Johansson, The Photogallery Länk till annan webbplats..

Archipenko: A Modern Legacy

Visades 17 juni–17 september 2017

Mjellby konstmuseum presenterar stolt utställningen Archipenko: A Modern Legacy över en av modernismens pionjärer, Alexander Archipenko (1887–1964).

I utställningen kan du ta del av både skulptur, måleri, fotografier och dokument som visar Alexander Archipenkos konstnärliga bredd, i gränslandet mellan abstraktion och kubism. Utställningen är producerad av International Arts & Artists, Washington, DC, i samarbete med the Archipenko Foundation, och kommer nu för första gången till Europa. http://www.artsandartists.org/

Samtidigt lyfts tre skandinaviska konstnärer fram som i början av 1900-talet aktivt sökte sig till Archipenko och hans skola. Konstverk, arkivmaterial samt dokumentära fotografier visar på Karl Edes, Franciska Clausens och Axel Olsons utveckling under studieåren i Paris respektive Berlin, men ger också en inblick i Archipenkos insats som lärare.

Franciska Clausen, Karl Ede och Axel Olson – Archipenkos elever i Skandinavien

Danskan Franciska Clausen hade bott i Berlin en tid där László Moholy-Nagy varit avgörande för hennes konstnärliga utveckling. När han lämnade staden för Bauhaus 1922–1923 sökte hon sig till Archipenkos skola. Eleverna arbetade med modellstudier, ofta i lätt kubistisk anda, vilket inte imponerade på Clausen som ville arbeta helt abstrakt. Men influenserna från de internationella kamraterna, gemenskapen och möjligheter till arbeta i ateljé var mycket utvecklande. I maj 1923 ställde både Clausen och Axel Olson ut på Grosse Berliner Kunstaustellung, i den erkända Novembergruppens avdelning.

Karl Ede studerade i början av 1900-talet på Tekniska skolan i Stockholm samt för skulptören Tore Strindberg. Han ansågs ovanligt begåvad och 1913 söker sig 19-åringen till Paris, där Archipenko tog emot elever. Ede utvecklades under tiden i Frankrike mot ett allt mer abstrakt uttryck med drag av kubism.

Hösten 1922 lämnade Axel Olson Halmstad för Berlin. Målet var att gå på konstskola, helst driven av någon erkänd konstnär inom det moderna fältet. I januari året därpå anslöt han sig till ryske skulptören Alexander Archipenkos skola. Svensken som brann för den moderna konsten ifrågasatte först Archipenkos arbete med realism, men insåg snabbt dess grundläggande värde för att utveckla det abstrakta uttrycket.

Europas politiska situation påverkar skolningen markant. Ede lämnade Paris på grund av första världskrigets utbrott sommaren 1914 medan Clausen och Olson drabbades hårt av den tyska inflationen sommaren 1923 och återvänder hem.

Röster om utställningen

En annan historia – svensk skulptur 1870–1970

Visades 11 februari–4 juni 2017

Idag är skulpturer inte bara intressanta i det offentliga rummet, utan återkommande inslag i inredningstidningar och på konstauktioner. Äldre gipsbyster och bronsstatyetter möter abstrakta 1950-talsverk i bokhyllorna och vad kan då vara mer aktuellt än ett nedslag i den svenska skulpturens historia? Utställningen En annan historia visar på skulpturens förändrade funktion och uttryck under det moderna samhällets framväxt.

Utifrån Mjellby konstmuseums profilering och ambition att röra sig bland de mer skymda lagren i vår konsthistoria lyfts den svenska skulpturen ur ett historiskt perspektiv 1870-1970. Utställningen önskar ge en bild av svensk mångfald, men också visa på vikten av den europeiska modernismens influenser. Här möter du skulpturer som skapats för att berätta om specifika händelser, känslor och personer. Skildringar av fiskarens hårda slit med näten, barnets sökande hand hos farföräldern eller medborgarens protest mot överheten och samhället i stort. Som konstform är skulptur kanske den mest direkta gällande mötet med betraktaren. En upplevelse som är långt bort från tavlornas platta yta!

Konstnärer med verk i utställningen

Asmund Arle, Carolina Benedicks-Bruce, Walter Bengtsson, Christian Berg, Stig Blomberg, Barbro Bäckström, Elsa Danson Wåghals, Siri Derkert, Erik Dietman, Carl Eldh, Christian Eriksson, Liss Eriksson, Alexandre Falguière, Sigrid Fridman, Gunnel Frieberg, Carl Frisendahl, Agnes de Frumerie, Eric Grate, Claes Hake, Per Hasselberg, Elli Hemberg, Gerhard Henning, Bror Hjorth, Bo Hultén, Aron Jerndahl, Arne Jones, Arvid Källström, Sivert Lindblom, Teodor Lundberg, Tyra Lundgren, Bror Marklund, Carl Milles, Ruth Milles, Nils Möllerberg, Britta Nehrman, Herman Neujd, Carin Nilsson, Gunnar Nilsson, Gudmar Olovson, Jean Osouf, Britt-Ingrid (BIP) Persson, Karl Axel Pehrson, Vicken von Post-Börjesson, Carl Fredrik Reuterswärd, John Runer, Ninnan Santesson, Tore Strindberg, Nanna Ullman, Lennart Werner och David Wretling.

Röster om utställningen

Utställningar 2016

Att se världen som färg – Göteborgskoloristerna

8 oktober–29 januari 2017

Göteborgskolorismen är idag synonym med en handfull färgstarka och expressiva konstnärskap – Ragnar Sandberg, Inge Schiöler, Åke Göransson och Ivan Ivarson. Konstnärskap som är tätt sammankopplade med den svenska sommarens varma klippor, mäktiga solnedgångar och svalkande bad. Göteborgskolorismen sträcker sig dock långt bortom denna kvartett, då den inkluderar ett stort antal konstnärer vilka med tiden förpassats till skuggigare platser i konsthistorien.

Med utställningen "Att se världen som färg" har Mjellby Konstmuseum velat ta ett omtag och se på Göteborgskolorismens upprinnelse, konstnärliga bredd och förändring över tid. I utställningen träder därför en bredare och mer mångfacetterad berättelse fram, som återger Göteborgskolorismen den nyansrikedom den en gång hade.

Konstnärer med verk i utställningen

Folke Andréasson, Fritiof Berglund, Birger Berndtsson, Magnus Bjursten, Tor Bjurström, Evald Björnberg, Ansgarius Börjesson, Inga Englund Kihlman, Åke Göransson, Carsten Hvistendahl, Karl Isakson, Ivan Ivarson, Carl Kylberg, David Larsson, Birger Lindberg, Kristian Lundstedt, Ragnvald Magnusson, Aina Marmén Sundborg, Nils Nilsson, Elvine Osterman Nordwall, Karin Parrow, Ragnar Sandberg, Gösta Sandels, Inge Schiöler, Birger Simonsson, Waldemar Sjölander, Märta Taube-Ivarson, Sigfrid Ullman och Erling Ärlingsson.

Att se världen som färg är en del av en undersökande och historiereviderande utställningsserie på Mjellby Konstmuseum. Museet har sedan 2006 granskat vilka normer och ideal som styr och konstruerar berättelsen om den svenska konsthistorien samt arbetat för att låta en bredare och mer mångfacetterad modernism träda fram och öppna upp för flera berättelser än den redan etablerade.

Röster om utställningen

Ann Jornéus, Sveriges Radio: "Mjellby Konstmuseum sätter färgen i fokus" Länk till annan webbplats.
Anna Nittve, SvD: "Göteborgskoloristerna som hamnade i skuggan" Länk till annan webbplats.

Meret Oppenheim – Beyond the Fur Cup

Visades 2 juli–25 september

Meret Oppenheim är mest känd som konstnären bakom de ikoniska surrealistverken Object (en pälsklädd tekopp med fat och sked) och Ma gouvernante (ett par skor ihoplindade likt en kyckling på ett uppläggningsfat) båda från 1936. Det är konstverk som många konstentusiaster idag köar lång tid för att få se på MoMA i New York respektive Moderna Museet i Stockholm, men som också kommit att skymma Oppenheims övriga produktion. Under nästan hela sitt liv kämpade Oppenheim bort från denna ensidiga bild av hennes konstnärskap, genom att medvetet röra sig fritt mellan en mängd stilistiska riktningar och uttrycksformer.

Mjellby Konstmuseums utställning Meret Oppenheim – Beyond the Fur Cup presenterar ca 150 verk fördelat på tre avdelningar. Där synliggörs hennes konstnärliga mångfald i så olika tekniker som fotografi, måleri, teckning, objekt, möbler, smycke- och kläddesign, poesi samt film.

En frisinnad rebell

Den tysk-schweiziska Meret Oppenheim reser som 18-åring till Paris där hon tas upp i den surrealistiska kretsen. Med sin frisinnade, rebelliska personlighet och sitt unga, vackra men androgyna yttre, blir hon en eftertraktad modell åt sina manliga kolleger. Samtidigt utvecklar hon sitt egna konstnärskap och inom kort omtalas hon som en av de ledande, mest frisinnade och respekterade konstnärerna inom rörelsen.

Oppenheim tar ofta sin utgångspunkt i Carl Gustav Jungs teorier och inte Sigmund Freuds, vilket var vanligare bland surrealisterna. Redan som 14-åring hade hon själv konsulterat Jung och var väl förtrogen med hans djuppsykologiska analysmetoder och betydelsen av drömtydning. Utvecklingen av självet och individuationsprocessen liksom kropp och genus är påtagliga ämnen i Oppenheims mångfacetterade bildvärld.

Merets värld

Både barn och trädgårdsentusiaster fick extra anledning att besöka Mjellby Konstmuseum under sommaren. Meret Oppenheim – Beyond the Fur Cup, förlängdes till kupolrummet som byggts om för de mindre och utomhus till innergården som transformerats till Merets trädgård, formgiven av trädgårdskonstnären Peter E Bengtsson och Margareta Ek.

Utställningen är producerad i samverkan med Öregaard Museum, där den kommer visas hösten 2016. Meret Oppenheim - Beyond the Fur Cup genomförs med stöd av Region Halland för att utveckla Mjellby Konstmuseums profilering mot surrealism.

Röster om utställningen

Dennis Dahlqvist, SVT: "Oppenheim skapade det ultimata surrealistiska mästerverket Länk till annan webbplats."
Birgitta Rubin, DN: Meret Oppenheims verk bortom den håriga tekoppen Länk till annan webbplats.
Andreas Nordström: Pälskoppens förbannelse Länk till annan webbplats.
Jens Kassnert, Lokaltidningen: Konstnären som var före sin tid Länk till annan webbplats.
Jonas Ellerström, HD-Sydsvenskan: Meret Oppenheim-och plikten att krossa alla tabun Länk till annan webbplats.
Thomas Kjellgren, Kristianstadsbladet: Oppenheim-en säregen och idérik pionjär Länk till annan webbplats.

Moderna män 1900-1930

Visades 19 mars–19 juni 2016

Svensk modernism förknippas idag med kända konstnärer som Grünewald, Jolin och Dardel, men parallellt med dessa verkade åtskilliga andra manliga konstnärer. Målare och skulptörer som under sin tid ofta var välkända och uppskattade, som förknippades med framstående lärare och ingick i tongivande grupperingar. De var många och deras förutsättningar att bli en del av den svenska konsthistorian var goda, men av olika anledningar är de idag relativt okända och deras verk plockas sällan upp i ljuset från museernas magasin. Mjellby Konstmuseum presenterar i utställningen Moderna män 1900‑1930 ett 50-tal svenska konstnärer som ägnade sig åt den nya konsten under 1900‑1930.

Utställningen refererar tillbaka till Mjellby Konstmuseums pionjärinsats 2006 då De berömda och de glömda – svenska kvinnliga modernister 1900‑1930 visades. I 2016 års utställning skiftas fokus till att granska vilka normer och ideal som styr och konstruerar berättelsen om de svenska manliga modernisterna. En bredare och mer mångfacetterad modernism träder fram genom utgångspunkter och teman som barn, familjeroll, försörjningsplikt med mera. Samtidigt ger utställningen stor möjlighet att upptäcka nya konstnärskap eller återse gamla favoriter.

Konstnärer med verk i utställningen

  • Albert Abbe
  • Carl Josef Alexandersson
  • Dick Beer
  • Johannes Collin
  • Gustaf Carlström
  • David Edström
  • Arvid Fougstedt
  • Carl Friesendahl
  • Hugo Gehlin
  • Eric Grate
  • Edward Hald
  • Gunnar Hallström
  • Kalle Hedberg
  • Gerhard Henning
  • Gösta von Hennings
  • Bror Hjorth
  • Karl Isaksson
  • Erik Johansson
  • Stefan Johansson
  • Ivar Johnsson, John Jon-And
  • Torsten Jovinge
  • Kurt Jungstedt
  • Arvid Källström
  • Hilding Linnqvist
  • Birger Ljungquist
  • Gunnar Löberg
  • Ivan Lönnberg
  • Nils Möllerberg
  • Einar Nerman
  • Bertil R:son Norén
  • Arthur Carlsson Percy
  • Alexander Roos
  • John Runer
  • Carl Ryd
  • Birger Simonsson
  • Otte Sköld
  • Alf Sundström
  • Pelle Svedlund
  • Rolf Trolle
  • Axel Törneman
  • Gunnar Zilo
  • Martin Åberg
  • Olof Ågren
  • Bengt O Österblom

Katalog

Utställningen Moderna män 1900–1930 resulterar också i en katalog som ackompanjeras av nytryck av katalogen "De berömda och de glömda – svenska kvinnliga modernister 1900–1930". Katalogerna går att införskaffa enskilt eller tillsammans i box.

Utställningar 2015

Halmstadgruppen – Hemma i Halmstad

Visades 17 oktober 2015 – 17 januari 2016

– Jag brukade spela tennis med både Axel Olson och hans bror Torsten, som var närmast ett proffs!

– Min far fick ofta förtroendet att skjutsa Erik Olson till ateljén i Särdal då han inte hade eget körkort!

– Esaias Thorén och Sven Jonson bodde hos oss några dagar och dekorerade trapphuset!

Genom åren har många halmstadbor kommit till oss på Mjellby Konstmuseum och generöst delat med sig av personliga minnen av Halmstadgruppen och medlemmarnas delaktighet i stadens umgängeskretsar. Det är viktiga berättelser som ger oss kunskap utöver det rent konsthistoriska. Möten som dessa har inspirerat oss på museet att utforska Halmstadgruppen djupare och då speciellt deras liv hemma i Halmstad under åren 1899-1929, alltså åren innan de går samman i en konstnärsgrupp.

Brev, intervjuer, filmer och konstverk fyller snabbt på berättelsen om varje enskild konstnär, men vi återvänder ständigt till en mer övergripande fråga – hur var det möjligt för sex unga män från svensk landsort i början av 1900-talet att satsa på måleri och dessutom skaffa sin konstnärliga skolning inom det europeiska avantgardet?

Naturligtvis handlade det om begåvning, hårt arbete och stor passion för konst. Men utställningen Hemma i Halmstad visar också på en rad ekonomiska, geografiska och sociala förutsättningar som möjliggjorde männens karriär. Det är en historia som berör många av oss halmstadbor genom personliga kontakter och släktingar.

Dela med dig!

Vår berättelse om Halmstadgruppen är bara en av många. Minst lika viktiga är dina egna bidrag till vårt gemensamma kulturarv – Halmstadgruppens historia. Dela gärna med dig med material eller reflektioner direkt i utställningens olika interaktiva moment.

Stort tack!
Mjellby Konstmuseum vill rikta ett varmt tack till långivande institutioner och privatpersoner, men framförallt till dem som delat med sig av sin kunskap om Halmstadgruppen och deras liv i Halmstad. Utan dessa källor hade vi inte kunnat göra utställningen.

Nell Walden & Der Sturm

Visades 14 maj – 4 oktober 2015

– Nell Walden har ett fascinerande livsöde. Hon kom som en 20-årig organist från Landskrona och hamnade mitt i expressionismens framväxt i Berlin i början av 1900-talet, berättar Annelie Tuveros, intendent för utställningar på konstavdelningen, Halmstads kommun. Omkring Nell och hennes man Herwarth Walden växte en rörelse fram, som kom att kallas Der Sturm.
– Der Sturm var att likna vid ett allkonstverk, eller en propagandamaskin. Konstnärerna gjorde flera av sina verk i små format för att de skulle kunna massdistribueras med det tyska postsystemet, berättar Annelie.

Expressionismen i sig bygger på upplevelser, både för den som skapar konsten men också för den som upplever den.
– Den här utställningen är mycket bra för den som inte är konstvan, den kräver inga nycklar och ingen som helst förförståelse. Det enda man behöver kunna är att uppleva, säger Annelie.

Verken som utgick från Der Sturm skapades ofta för att massdistribueras och köpas för en billig peng, men syftet var hela tiden att sprida modern konst till folket. En del av verken är till och med målade ovanpå glansiga godispapper.

På Mjellby Konstmuseum väljer man sina utställningar med omsorg. Grunden i utställningsarbetet är en problemformulering.
– Vi vill inte att en utställning bara ska visa upp någonting, den ska också visa på något. Vi vill problematisera till exempel normer, historieskrivningen och rådande maktstrukturer, förklarar Annelie. I utställningen om Nell Walden och Der Sturm ifrågasätts konsthistorien. Der Sturm var som störst mellan 1910 och 1932, men historien om Der Sturm nedtecknades inte förrän i skiftet 1940-50-tal. Den som nedtecknade historien var Nell Walden, med hjälp av Lothar Schreyer. De båda skrev historien så att Herwarth Walden, Chagalle, Kandinsky, Marc och Kokoschka fick de framskjutna positionerna. Det är också främst de som representerar Der Sturm i det material man hittar om Der Sturm. Nells egen roll förtegs och marginaliserades.

– Hon hamnade i en underlig position. Dels var hon djupt engagerad i att organisera Der Sturm, dels var hon ett av få konstnärskap som helt skolades inom rörelsen, dels nedtecknade hon Der Sturms historia, säger Annelie.

Der Sturm utmärkte sig för en nyfikenhet på ny teknik, men också på innovativa sätt att använda sig av tekniken på. Förhållningssättet påminner om den utforskaranda som funnits i olika sammanhang på internet.

– Man skulle kunna tänka sig Der Sturm 2015 som en facebooksida eller community av något slag. Nätverk bildas med internationella kopplingar, bilder delas och information byts. Den stora skillnaden är hastigheten. Der Sturms största flöde pågick under 22 år. Motsvarande idag har kanske en livslängd på ett eller två år. Genomslaget skulle troligtvis inte bli lika kraftigt heller, med tanke på att upplevelsearenan idag är ganska trång.

Vera Nilsson

Visades 24 januari – 3 maj 2015

Vera Nilsson (1888-1979) är sedan länge ett etablerat och självklart namn inom den svenska konsthistorien, älskad av många och ofta omtalad som konstnärernas konstnär. Genom ett 80-tal målningar sätter nu Mjellby Konstmuseum fokus på hennes täta, egensinniga och dramatiska måleri.

Redan under sin uppväxt i Jönköping drömde Vera om att bli konstnär, men fick ge vika för faderns krav om teckningslärarutbildning, ett klart lämpligare yrke för en flicka vid denna tid. Först efter lärarexamen och återkomsten till hemstaden lyckas Vera Nilsson övertyga fadern om att få ansluta till Carl Wilhelmssons studier på Valand, Göteborg.

1911 for hon till Paris och Matisse skola, vilken var omtalad bland det svenska avantgardet. Men Vera var inte nöjd och efter bara en vecka sökte hon sig istället till Henri le Fauconnier och Marie Vassilieff för att ägna sig åt det kubistiska måleriet. Året efter upptäcker Vera Nilsson Vincent van Goghs målningar och dennes pastosa färghantering. Något som kom att bli helt avgörande för utvecklingen av hennes eget måleri och en medveten rörelse bort från de konventionella skönhetsidealen.

Vera Nilssons motivvärld är bred, men tycks ändå alltid stå i relation till hennes egen omgivning. Hon skildrar platser hon besöker, så som Köpenhamns parker, Malagas gator, Ölands gråväder, Stockholms bakgårdar, och Bohusläns kala klippor. Alltid återgivna med känsla och brutal ärlighet. Hon skildrar också människorna i sin omgivning. Inte minst dottern Catharina, även kallad Ginga, som hon ofta återger i röd klänning och med rosiga kinder. Inte idealiserad och söt som man vanligtvis skildrar flickor, utan självständig, karaktärsstark och egensinnig.

Som den världsmedborgare Vera Nilsson var, använde hon även sin konst i protesten mot krig och vapen, men också som en stark visuell röst i kampen för mänskliga rättigheter, jämlikhet och fred.

Utställningen med tillhörande katalog är producerad av Liljevalchs Konsthall, Stockholm. Efter Mjellby Konstmuseum visas den på Norrköpings Konstmuseum

Utställningar 2014

Woman – Internationellt feministiskt avantgarde från 1970-talet

20 september 2014 – 11 januari 2015

Foto & video från SAMMLUNG VERBUND, Wien. Curator: Gabriele Schor.

Fotoscenen har expanderat kraftigt de senaste åren. Konstinstitutioner konkurrerar om att få ställa ut landets mest eftertraktade namn, som Tuija Lindström, Denise Grünstein och Maria Friberg. Faktum är att den samtida fotokonsten i Sverige domineras av kvinnliga konstnärer, som under 1990-talet jobbade med könsidentiteter genom det iscensatta fotografiet. Men varför? Vilka var de konstnärer som banade vägen för detta? I höst besvarar Mjellby Konstmuseum den frågan i utställningen WOMAN. Internationellt feministiskt avantgarde från 1970-talet. Foto & video från SAMMLUNG VERBUND, Wien, med fotografi och video av några av de viktigaste konstnärerna i det internationella feministiska avantgardet!

Verken i utställningen kommer från konstsamlingen SAMMLUNG VERBUND, som grundades 2004 i Wien av det österrikiska elbolaget VERBUND. Utställningens curator Gabriele Schor, direktör för SAMMLUNG VERBUND, motiverar användningen av uttrycket feministiskt avantgarde i utställningens titel: "Jag har medvetet utsett den feministiska konströrelsen på 1970-talet till feministiskt avantgarde, för att understryka dess banbrytande roll. Den var en avgörande kraft i formandet av den postmoderna samtidskonstproduktionen."

Utställningens utgångspunkt är dekonstruktionen av ”bilden av kvinnan”, som i århundraden var en produkt av manliga projektioner och fantasier. Under 1970-talet ifrågasatte kvinnliga konstnärer denna ikonografi för första gången i konsthistorien, och försökte i stället själva definiera "bilden av kvinnan". De åstadkom detta genom att vända sig bort från måleri och utforska nya uttryckssätt som performance, fotografi, video och film. Eftersom måleriet var starkt förknippat med en mansdominerad konstkanon, så var nya medier särskilt lämpade för kvinnliga konstnärer som sökte ett mer direkt och spontant uttryck, fritt från arvet av det "manliga konstnärsgeniet". Dessutom började de ifrågasätta sina identiteter som kvinnor, mödrar och konstnärer, genom att använda sina egna kroppar som uttrycksmedel.

I sitt video-/performanceverk Semiotics of the Kitchen (1975) använder sig Martha Rosler av torr humor för att kritisera den begränsande hemmafrurollen. På ett liknande sätt visar Birgit Jürgenssen sin ”bulle i ugnen” genom en tredimensionell konstruktion som hon bär som ett förkläde, i det ironiska verket Housewives’ Kitchen Apron (1975). Som motpol är VALIE EXPORTs bildspråk mer direkt och agressivt. I självporträttet Action Pants: Genital Panic (1969) tar hon en fallossymbol i form av ett maskingevär i anspråk, samtidigt som hon stolt visar upp ett hål i byxgrenen. Det omkullkastar konventionen av blyg kvinnlig sexualitet. Utställningen innehåller dessutom ett stort antal bilder av Francesca Woodman och Cindy Sherman. Woodman var besatt av att fotografera sig själv som i en tableau vivant. Framför kameran utförde hon en noga koreograferad undersökning av sin identitet. Cindy Sherman iklär sig olika roller i sina sällan visade bildserier Bus Riders (1976) och Murder Mystery People (1976).

Utställningen innehåller verk av internationellt erkända kvinnliga konstnärer, samt konstnärer som har upptäckts av Schor och valts ut av henne till SAMMLUNG VERBUND under de senaste tio åren. Samlingen som innehåller ett stort antal vintagefotografier visas för första gången i Skandinavien på Mjellby Konstmuseum.

Utställningen omfattar mer än 250 verk av 26 konstnärer:

Helena Almeida / Eleanor Antin / Renate Bertlmann / Lili Dujourie / VALIE EXPORT / Esther Ferrer / Alexis Hunter / Sanja Iveković / Birgit Jürgenssen / Ketty La Rocca / Leslie Labowitz / Suzanne Lacy / Suzy Lake / Ana Mendieta / Rita Myers / Ewa Partum / Ulrike Rosenbach / Martha Rosler / Carolee Schneemann / Cindy Sherman / Penny Slinger / Annegret Soltau / Hannah Wilke / Martha Wilson / Francesca Woodman / Nil Yalter

Mjellby Konstmuseum vill genom utställningen WOMAN. Internationellt feministiskt avantgarde från 1970-talet ge en bakgrundshistoria till de många svenska kvinnliga fotografer som arbetar i denna tradition idag. Dessutom ger utställningen ett sammanhang till den mycket populära utställningen Cindy Sherman: Untitled Horrors som nyligen visades på Moderna Museet i Stockholm.

Agnes Cleve – svensk modernist i världen

10 maj – 7 september 2014

Utställningen Agnes Cleve – svensk modernist i världen, ger med sina drygt 100 verk en omfattande bild av Cleves konstnärskap och spännande livsberättelse. Ett konstnärskap som radikalt påverkades av tidens anda och modernismens nya ideal.

Men sekelskiftets omvälvande idéer kom även att påverka Cleves privata livssituation. I avantgardets konstnärskretsar finner hon en större acceptans för den moderna självständiga kvinnan vilket leder till att hon bryter upp från kärnfamiljen för att arbeta som yrkesverksam konstnär. Agnes Cleve (1876-1951) var under sin levnad en viktig aktör i det svenska konstlivet och med sina internationella konstnärsvänner en länk till Europas konstscen.

Agnes Cleve fångade under 1900-talets första årtionden nyfiket och energiskt upp tidens många nya konströrelser och gjorde dem till sina. Intresset för färgens uttryckskraft startade under utbildningstiden på Valand, men Cleves konstnärskap kom att i högsta grad att formas i mötet med den internationella konsten. Berlin, Paris och New York var centrala städer för det konstnärliga avantgardet vid denna tidpunkt, och Agnes Cleve rörde sig livet igenom mellan dessa.

Denna separatutställning sätter fokus på hennes förmåga att ta sig an modernismens olika uttryck och omvandla dem till något unikt i svensk konsthistoria.

Halland – från romantiken till samtid

25 januari – 27 april 2014

Soliga stränder har länge dominerat bilden av Halland. Det är en bild som frikostigt återges på vykort, i turistkataloger och på facebook. Men det finns naturligtvis helt andra upplevelser av landskapet. I utställningen får du ta del av landskapet som levnadsplats skildrat av cirka 60 konstnärer genom 150 år. Genom konsten kan vi följa hur vår relation till naturen har förändrats med den moderna världens framväxt.

Det sägs att vi nordbor har en speciell relation till naturen. Det är en källa till rekreation, kraft, identitet och stolthet. Vi är många som vill se ett utsnitt av naturen hemma på väggen. Måleri, teckningar och grafiska blad har fått hård konkurrens av fotografi, fototapet och digitala bilder. Även i samtidskonsten problematiseras och åskådliggörs landskapet i nya uttrycksformer.

I utställningen Halland - från romantiken till samtid, får du ta del av landskapet som levnadsplats skildrat av cirka 60 konstnärer genom drygt 150 år. Det är konstverkens motiv som gett urvalet, inte konstnärernas ursprung. Både skildringen av ett välbekant hemlandskap och den besökandes blick utifrån finns med. Avstampet sker i 1800-talets romantiska landskapsmåleri, som med franska influenser utvecklas mot ett mer realistiskt friluftsmåleri. Nationalromantiken kring sekelskiftet 1900 splittras på 1910-talet i flera modernistiska riktningar, i en rörelse mot abstraktioner men även mot skildringen av ett inre landskap. Det står klart att konstnärer under varje decennium av 1900-talet har influerats och inspirerats av landskapet, ända fram till 2010-talets installationer och videoverk. Den dokumentära skildringen av landskapet har hela tiden existerat parallellt med detta.

I utställningen kan du följa det konsthistoriska spåret, men också gå på tvärs med tiden genom motiv och teman som ständigt intresserat konstnärer. Havet och sjöfarten, stranden och de salta baden, horisonten, jorden och skogens täta mystik har laddats med varierande betydelser under århundradena. Genom konsten kan vi även utforska hur vår relation till naturen har förändrats med framväxten av vår moderna värld.

Utställningar 2013

Denise Grünstein – Figure In

28 september 2013 – 5 januari 2014

Denise Grünsteins surrealistiska, iscensatta fotografier leker med konsthistorien och låter klassiska bildvärldar möta samtiden. Romantikens grönskande landskap, Skagenmålarnas strandkultur och surrealismens lek med kroppar förs in i in i vår samtid och möter en förändrad syn på makt, kön och identitet. Denise Grünstein utforskar sin omgivning och samtid genom kameran, men tänjer också på gränserna för fotografiets karakteristiska egenskaper i förhållande till andra konstformer.

Grünstein gjorde sig känd som porträttfotografiets förnyare på 1990-talet. Hon frångick det rent dokumentära och tog sig konstnärliga friheter i de många ikoniska porträtt hon tog för Månadsjournalens räkning. Hon är även en inflytelserik mode- och reklamfotograf. Uttrycksmässigt förnyar hon sig ständigt och låter konstnärliga och kommersiella bilder spilla över i varandra.

Grünstein utforskar även den tekniska sidan av fotografiet. Hon använder ofta storformatskamera, som närmast kan beskrivas som en utdöende teknik, men som älskas av konstnärer för skärpan och kvalitén i bilderna. Men hon kan lika gärna använda sig av digital teknik, eller en leksakskamera hon hittar på en loppmarknad för några dollar.

Utställningen inleds med den nya bildsviten Wunder (2013) där Grünstein utforskar kroppen och dess delar. Tidigare bildserier som visas är Figure Out (2009), Malplacé (2005) och Figur i landskap (2001). Även videon All Flesh is Grass (2009) visas, där gränsen mellan stillbild och rörlig bild utforskas.

Denise Grünstein är född 1950 i Helsingfors, är verksam i Stockholm och har levt största delen av sitt liv i Sverige. I denna utställning visas ett videoverk och fotografier ur fyra bildserier från de senaste tolv åren, varav serien Wunder aldrig tidigare visats. Hon har tidigare ställt ut på bland annat Moderna Museet i Stockholm, Kiasma Museum för Nutidskonst i Helsingfors, och Hasselblad Center i Göteborg.

Man Ray


15 juni – 15 september 2013

Man Ray (1890-1976) har gått till konsthistorien som fotograf, men hans konstnärskap sträcker sig långt bortom detta. Han är utan inbördes ordning reklamare, modefotograf, porträttör, målare, skulptör, grafiker, filmare, formgivare. Resultatet av denna mångsidighet är ett kaotiskt universum av bilder och uttryck. Vid en första anblick saknar det kronologi och logik, men i den ogreppbara mängden framträder ett mönster. Vi hittar kedjor av idéer som undersöks, omarbetas och ständigt återkommer. De bildar ett system av estetiska frågeställningar som följer Man Ray livet igenom.

Dada-rörelsens uppkomst under 1910-talet och dess starka ställningstagande för konstnärlig frihet blev helt avgörande för Man Rays syn på konstbegreppet. André Breton, surrealismens manifestförfattare, såg Man Ray som en föregångare till surrealismen och inspirerades framför allt av hans experimentella och gränslösa uttryck. Genom att aldrig alliera sig, med varken dadaister eller surrealister, kunde han röra sig fritt mellan de olika grupperingarna inom modernismen. Genom sin roll som fotograf skapade han sig ett enormt nätverk som genererade både idégods och brödföda. Han var oerhört central i tidens konstvärld, men samtidigt perifer.

Man Ray var i grund och botten en konceptuell konstnär. Han ansåg att idén var bärare av konsten, inte materialet eller tekniken. En tillräckligt bra idé kunde uttryckas i hur många varianter som helst. Tidens anda i kombination med den tekniska utvecklingen gjorde det möjligt för honom att mångfaldiga och sprida sina konstnärliga idéer i oändlighet. Genom att låta original, replikor och kopior existera sida vid sida satte han en rad normer ur spel, inte minst den knivskarpa västerländska distinktionen mellan original och kopia.

Få konstnärskap är så mytomspunna som Man Rays. Hans egentliga namn var Emmanuel Radnitzky. Han växte upp i USA med ryskjudiskt påbrå, men större delen av sitt liv levde han i Paris. I tjugoårsåldern skapade han en helt ny identitet: konstnären och varumärket Man Ray. Under hela sitt liv byggde han vidare på denna konstruerade identitet, och lät sig varken kategoriseras eller definieras av andra. I mellanrummet mellan kontinenter, nationaliteter, konstströmningar och grupptillhörigheter fann han friheten från historia och traditioner.

Utställningen Man Ray är producerad av Mjellby Konstmuseum i samarbete med Øregaard Museum, där den visas under hösten 2013. Den kommer även att visas på Millesgården i Stockholm. I samband med utställningen produceras en tvåspråkig katalog. Mjellby Konstmuseum vill rikta ett stort tack till institutioner och privata långivare som möjliggjort utställningen. Utställningen är producerad med stöd av Region Halland som ett led i att utveckla Mjellby Konstmuseum som ett surrealismcentrum.

Per Ekström – landskapsmålare och modernist

9 mars – 2 juni 2013

Solmålaren Per Ekström (1844—1935) var banbrytande med sina ljusmålningar på det sena 1800-talets svenska konstscen. Hans konstnärskap är ett viktigt steg på vägen från det romantiska symbolladdade landskapet, över det mer realistiska och impressionistiska, mot modernismens abstraktioner. I samtiden var han älskad och hyllad, men hans insatser har förbisetts av efterföljande konstnärsgenerationer. Det är ett konstnärskap som är väl värt att uppmärksamma igen.

Den öländske målarsonen Per Ekström känner vi som konstnärsbohemen Sellén i Röda rummet, där hans lärotid på Konstakademien skildras av vännen August Strindberg. Den starka integriteten, det fattiga livet, och övertygelsen om konstens betydelse och autonomi präglar så väl Sellén som Ekström själv.

Ekström har kallats den mest franska av våra landskapsmålare, men samtidigt har barndomens karga hedlandskap från Öland präglat hela hans motivvärld. Redan under tiden på konstakademien inspirerades han av barbizonskolan och Corot, och det var i Frankrike han förfinade sitt ljusmåleri. Under sin långa karriär som konstnär utvecklade han ett allt mer stiliserat sätt att förhålla sig till landskapet, där det vibrerande ljuset var det egentliga motivet.

På många sätt förebådade han modernismen i hanteringen av motiven och färgbehandlingen. Solmålningarna blev hans signum och det var med dem han etablerade sig som konstnär hos både kritiker och publik, men det var också dessa målningar som kraftigast nedvärderades av modernismens företrädare.

Med utställningen vill Mjellby Konstmuseum undersöka glidningen från 1800-talets landskapsmåleri mot modernismen, en förändring som oftast beskrivs som en tydlig brytpunkt.

Utställningen Per Ekström — landskapsmålare och modernist är producerad av Mjellby Konstmuseum och följer i raden av utställningar som sätter sökljuset på förbisedda eller bortglömda konstnärer.

Utställningar 2012

Nils Dardel – i skuggan av Dandyn

13 oktober 2012 – 24 februari 2013

Nils Dardel är så mycket mer än Den döende Dandyn. Nu visar
Mjellby Konstmuseum hans märkliga och fascinerande bildvärld i den första större utställningen på 25 år.

Nils Dardel är en konstnär som gjort avtryck i den svenska konsthistorien. Han målade allt ifrån naivistiskt, drömska motiv kring existentiella frågeställningar till porträtt. Dardel har ett dramatiskt, poetiskt och surrealistiskt bildspråk som samtidigt är djupt självbiografiskt.Mjellby Konstmuseum har valt att fokusera på Dardels senare verk då han rör sig mot ett berättande uttryck som är unikt för sin tid. Från den färg- och formintresserade fauvismens motiv av natur och landskap väljer han att nästan uteslutande att skildra människor. Hans bilder skildrar det vackra, absurda och gåtfulla i människans liv med en stark koppling till Dardel själv. Här finns svartsjukan, ondskan, ensamheten och inte minst döden återgiven. Denna skiftning av innehåll kom att påverka hans konstnärskap fatalt då både kollegor och konstkritiker hade svårt att förstå förändringen och kritiken blev hård. Idag ser vi att tiden kommit i kapp Nils Dardel. Han narrativa och absurda bilder känns märkligt samtida.

Den berömda målningen Den döende dandyn har placerat Dardels konstnärskap både i ljuset och i skuggan. De flesta ser den som en symbol för den vackra ytan och kapitalismen, efter att den 1984 såldes som Sveriges högst värderade konstverk och väckte stor publicitet. Men få känner till Nils Dardels konstnärskap bortom ikonmålningen. Denna rika och oanade bildskatt väntar på att bli upptäckt på Mjellby Konstmuseum.

Utställningen består av ett 60-tal verk och är producerad av Mjellby Konstmuseum, som även ger ut en katalog om utställningen.

Blicken på... Ragnar von Holten

15 september – 24 februari 2013

I internationella kretsar kring surrealismen dyker ett svenskt namn upp oftare än andra — Ragnar von Holten. Nu visar Mjellby Konstmuseum ett 30-tal verk av konstnären i den andra delen av "Blicken på..." — en utställningsserie med fokus på nordisk surrealism.

I Sverige känner vi Ragnar von Holten (1934—2009) mest som en väl etablerad museiman, omtalad för sina eminenta arbetsinsatser på Nationalmuseum, Riksutställningar och som chef för Centre Culturel Suedois i Paris. Han genomförde flertalet radikala utställningar, där han utvecklade ett pedagogiskt förhållningssätt till konsten på ett för tiden nytt sätt. Von Holten var också forskare och författare. Med ett knivskarpt intellekt och med fokus på modernismens frågor skrev han litteratur som fick stor genomslagskraft i konstvetenskapliga sammanhang.

Som konstnär kom Ragnar von Holten att få större genomslagkraft utomlands än i Sverige. I Paris fann han en självklar plats på surrealistscenen där han kom att etablera starka band med André Bretons inre krets och deltog i surrealisternas stora internationella utställningar under 1950- och 60-talet.

Hans konstnärskap präglas av en frihet och innefattar en mängd olika tekniker som collage, frottage, objekt, assemblage, skulpturer och målningar. Titlarna, som är en viktig del av konstverken, var ofta poetiska, humoristiska eller ironiska. Von Holten ville skapa både chockverkan och samhällskritik i de oförutsedda mötena mellan teknik och material. Han arbetade ofta med så kallade "modifikationer", där ett befintligt original, exempelvis en skolplansch, slumpmässigt omformades till en helt ny bild. Han ville få människan att se på världen med nya ögon.

Blicken på...
Ragnar von Holten-utställningen ingår i "Blicken på..." - en mindre utställningsserie 2012 om nordisk surrealism.

Surrealistiska ting

16 juni – 30 september 2013

Upptäck en ny sida av surrealismen genom humoristiska, fantasieggande och provokativa objekt, från 1920-tal till nutid. Mjellby Konstmuseum presenterar en unik utställning där flera av surrealismens stora internationella namn finns representerade, bl.a. Man Ray, Elieen Agar, Marcel Duchamp, Meret Oppenheim och Hans Arp. Men även mer okända namn värda att uppmärksamma.

Det verkliga blir overkligt
Utställningen Surrealistiska ting bjuder in till en okänd värld på lek och allvar. Som ett besök hos Alice i underlandet eller i de Sades skräckkammare — där det pågår magiska och sinnliga möten, mitt emellan det kända och okända. De ca 60 verken spänner över många former, material och uttryck. Man känner omedelbart igen de flesta föremålen, men inte i de sammanhang som visas. Kaffekoppen är inte fylld med kaffe, utan med en liten fågel. Ett paraply är tillverkat av tvättsvamp i stället för ett vattenskyddat material. Och fiolen har kvinnoben! Föremålet sätts utanför sin normala sfär och överrumplar besökaren på ett ofta humoristiskt eller provokativt sätt. Det verkliga blir overkligt.

Första gången i Norden
Utställningen är producerad av Mjellby Konstmuseum som även ger ut en katalog om utställningen. Flertalet av dessa internationellt kända objekt har aldrig tidigare visats i Norden. Mjellby Konstmuseum, som ju också är Halmstadgruppens museum, profilerar ofta sina utställningar mot just surrealismen. Denna utställning är en del i en långsiktig ambition att belysa surrealismen vidsträckta fält för en svensk publik.

Utställningen produceras med stöd av Region Halland.

Konstnärer
Eileen Agar
Hans Arp
Hans Bellmer
Jean-Claude Biraben
Victor Brauner
André Breton
Elisa Breton
Joseph Cornell
Adrian Daxs
Óscar Domínguez
Marcel Duchamp
Anthony Earnshaw
Aube Elléouët

Wilhelm Freddie
Lotta Hannerz
David Hare
Henry Heerup
Ragnar von Holten
Georges Hugnet
René Iché
Lou Lam
Marcel Jean
Conroy Maddox
F.E McWilliam

Lee Miller
Helena Mutanen
Christian d´Orgeix
Meret Oppenheim
Wolfgang Paalen
Roland Penrose
Jane Poupelet
Man Ray
Kurt Seligmann
Penny Slinger
Natalie Sutinen
Robert Wlérick

Blicken på... Esaias Thorén

24 mars – 9 september 2013

Föds 1901 i Halmstad. Fadern är stilmöbelsnickare och konstnärligt lagd inom teater och musik. Detta präglar Esaias Thorén som först vill bli musiker. 1919 upptäcker han Gösta Adrian-Nilssons konstnärskap då han ser målningen Sparrmans flygning och börjar själv måla. 1923 kommer Thorén i kontakt med Sven Jonson och de bildar tillsammans gruppen De Unga med Axel Olson som lärare. Gruppen ställer ut i Halmstad 1924. Thorén studerar vid Carl Wilhelmssons målarskola i Stockholm 1925.

Hösten 1926 reser han tillsammans med Sven Jonson till Paris, där de tecknar modell för konstnären Otte Sköld. Men de har svårt att försörja sig utan mecenater och återvänder till Halmstad våren 1927. De öppnar Modern Reklam, en kombinerad ateljé och målarskola som blir en samlingsplats för stadens konstnärer och intellektuella. Ragnar Person blir här en av Thoréns elever. 1928 möter Esaias Thorén GAN personligen för första gången. Samma år träffar han även Stellan Mörner, sonen till landshövdingen i Halmstad, som engagerar honom att tillsammans med Jonson utföra väggmålningar på slottet. 1929 är Thorén med att bilda Halmstadgruppen tillsammans med Waldemar Lorentzon, bröderna Axel och Erik Olson, Sven Jonson och Stellan Mörner. Mot slutet av 1920-talet målar Thorén postkubistiskt, t. ex i Komposition med luta från 1929 men orienterar sig alltmer mot Art Conret och purismen 1930 deltar han i Otto G. Carlsunds utställning Art Concret i Stockholm.

1931 studerar Thorén grafik vid Konsthögskolan i Stockholm samma år gör han Urnor och gul form, en renodlat puristisk målning. Under första hälften av 30-talet skapar han också, under inflytande av GAN, en serie skulpturala objekt och reliefer i kubistisk/futuristisk anda. Under 30-talets mitt utvecklar Thorén, liksom övriga medlemmar i Halmstadgruppen, en surrealism. Thoréns surrealistbilder är fyllda med symbolladdade föremål och människor i livliga, ofta dramatiska scenerier. Den skulpturala karaktären återkommer ofta i hans surrealistiska måleri.1935 deltar han i den internationella utställningen Kubisme=Surrealisme i Köpenhamn och medverkar vid de internationella surrealistutställningen i Paris 1938. Gifter sig med Greta Cembraeus 1936 och med Elsa 1943.

Under senare hälften av 30-tal och första halvan av 40-talet färgas Thoréns surrealism av den oroliga världspolitiken, exempelvis i verk som Blodsfåglar 1936 och Spelet har börjat 1938. Under 40- och 50-talet är han också delaktig i Söndrumskolonin — en konstnärssammanslutning vid Halmstads kustband, tillsammans med bl. a Sven X:et Erixson, Felix Hatz och medlemmarna i Halmstadgruppen.

Thorén lämnar surrealismen på 50-talet och närmar sig under 60- och 70-talet ett dekorativt stillebenmåleri, ofta med strandfynd, fiskar och skulpturfragment. En surrealistisk ton och lekfullhet lever dock kvar i hans måleri under hela hans liv. Esaias Thorén går ur tiden 1981.

Berit Lindfeldt

21 januari – 3 juni 2013

I flertalet utställningar genom åren har Mjellby Konstmuseum valt att visa åsidosatta eller mindre uppmärksammade konstnärskap, ofta med fokus på kvinnliga modernister/surrealister. Under våren 2012 riktades blicken på den göteborgs-baserade skulptören Berit Lindfeldt. Trots hennes drygt 40-åriga konstnärskap är Berit Lindfeldt ett relativt okänt namn för den stora konstpubliken, samtidigt som hon är en av de mest respekterade och hyllade skulptörerna inom konstvärlden.

Skulptören Berit Lindfeldt arbetar med en ovanlig mångsidighet i sina materialval. Med betong, trä, gips, gummi, järn och brons skildrar hon återkommande teman som kroppen, öar och landskap. Med vardagspoetiska titlar som Tjärn, Nos, Lilla sömnen och Fläck sätter hon det upphittade och det osedda i ett nytt sammanhang i gränslandet mellan igenkännande och främlingskap.

Se flera verk av Berit Lindfeldt på hennes webbplats Länk till annan webbplats..

Utställningar 2011

Tyra Lundgren

Visades 1 oktober 2011 – 8 januari 2012

Tyra Lundgren (1897-1979) är en av Sveriges mest mångsidiga konstnärer. De flesta känner henne som keramikern med småfåglar i stengods, vackert glaserade i grov chamottelera. Få vet dock att hon ingick i ett europeiskt konstliv med fruktbara nätverk inom keramik, glas och textil. En mer okänd sida är hennes verksamhet som tecknare och målare där hon i modernismens uttryck arbetade med att utforska konstnärsidentitet och könsroller. Utöver detta var hon också tongivande som konstkritiker och författare.

Utställningen, som vandrar till fyra museer, är det första heltäckande porträttet av Tyra Lundgren och bygger på ny forskning kring hennes liv och verksamhet. Den fokuserar på hennes omfattande nätverk i Sverige, Finland, Frankrike och Italien. Många av verken har inte visats tidigare och sätts nu samman med bland annat Lundgrens egna dagboksanteckningar. Välkommen att möta ett konstnärskap med bredd och djup inom konstens och konsthantverkets alla områden! I samband med utställningen utkommer en biografi på Carlsson förlag, skriven av Marika Bogren. Hennes forskning redovisas också i den avhandling som kommer under hösten.

Nordisk surrealism

5 juni – 21 september

Surrealismen har tagit sig olika uttryck världen över, så även i Norden.
Utställningen Nordisk surrealism vill visa likheter samt skillnader mellan
finsk, norsk, dansk och svensk surrealism.

Genom inlån från respektive land vill vi undersöka vad som har varit betydelsefullt för surrealismens utveckling i Norden. Utställningen lyfter upp vad som sammanlänkat länderna och vad som har påverkat ländernas relativt skilda motivvärld. Utställningen presenterar ett 60-tal verk av måleri, skulptur och collage.

Einar Jolin

13 mars – 25 maj

I vårens stora utställning riktar Mjellby Konstmuseum nytt ljus på Einar Jolin (1890—1976). Vår presentation av porträttören, stillebenmålaren och Stockholmsskildraren är en omvärdering och rekonstruktion av hans lekfulla elegans.

Eleganten Einar är en tematisk utställning, där 1910- och 20-talets verk blandas med Jolins senare produktion. Där somliga klagat över "yta" pekar vi på stil och där andra sagt "massproduktion" lyfter vi fram en konstnär som aldrig tröttnade på att med färgen och linjernas raffinemang skapa sitt sofistikerade universum.

Utställningen är en samproduktion mellan Mjellby Konstmuseum och Liljevalchs konsthall, Stockholm, och visades på Liljevalchs.

Utställning och affisch
Till utställningen hör en katalog, som omfattar 110 sidor med 76 återgivna målningar av Einar Jolin. Förord av utställningens kommissarier Karolina Peterson, Mjellby Konstmuseum och Mårten Castenfors, Liljevalchs konsthall, texter av Sven-Olov Wallenstein, lärare och forskare i filosofi, och Ebba von Sydow, journalist, samt biografi av Lena Rydén, rektor för Antikskolan.

Utställningar 2010

Sport i konsten

Visades 21 november 2010 – 27 februari 2011

Undersök din egen vinnarskalle i ett interaktivt konstverk. Fundera över hur idrotten har präglat samhällets kroppsideal — för såväl damer som herrar. Upptäck det spännande mötet mellan sporttabellernas abstrakta mönster i textila broderier. Sport i konsten är en tvärvetenskaplig resa genom utvalda konstverk, för dig som älskar idrott!

Inom såväl idrottens som konstens värld pågår debatter om allt från estetik och ideal till genus, prestation och psykologi. Utställningen Sport i konsten innehåller konst från 1900-talets början fram till idag, som på skilda sätt speglar idrottens många sidor. Måleri, skulptur, installation, objekt och videoverk är representerade med konstnärer som Annika von Hausswolff, Eugene Jansson, Fredrik Lindqvist, Maria Miesenberger, Julia Peirone, Ragnar Sandberg och många fler. Sport i konsten var en samproduktion mellan Kristianstad Konsthall, Mjellby Konstmuseum och Konsthallen och Konstmuseet, Skövde Kulturhus.

Peter Callesen – Out of Nothing

Visades 12 september – 10 november 2010

Den danske konstnären Peter Callesen har en särställning i nordisk samtidskonst tack vare sitt symboliska bildspråk och sin avancerade skulpturteknik. Callesen skulpterar allt från små figurer till hela installationer i papper. Hans konst har en existentiell nerv med religiösa frågeställningar, som han gestaltar med poetiska och romantiska undertoner.

Utställningen är en nordisk samproduktion mellan Mjellby Konstmuseum i Sverige, Haugar Vestfold Kunstmuseum i Norge, Trapholt samt Museet for Religiøs kunst i Danmark.

Sandy Skoglund

Visades 6 juni – 1 september 2010

För första gången i Norden visades verk av den New York-baserade konstnären Sandy Skoglund. Utställningen innehöll hennes mest berömda bilder från 1970-talet till i dag och gav en svensk publik möjlighet att upptäcka en av fotokonstens stora namn.

Svenskättlingen Skoglund är en av förgrundsgestalterna för samtidsfotografi. Tillsammans med konstnärer som Cindy Sherman har hon varit en pionjär inom det iscensatta fotografiet och många av hennes bilder har i dag ikonstatus. Skoglunds konst rör sig i ett spännande gränsland mellan foto och installation. Hennes narrativa, surrealistiska bildvärld bär på starka referenser till film, reklam och teater. Genom en scenografisk arbetsprocess och med ett tidskrävande hantverk bygger hon upp artificiella miljöer med allt från ostbågar och baconskivor till dockor och radioaktiva katter — därefter fotograferas installationerna med storformatskamera.

Bilderna, som ofta kommenterar masskonsumtion och populärkultur, manipuleras aldrig med datorer utan fungerar som en fascinerande motpol till samtidens retuscherade och photoshopade värld. Kanske är det därför som Skogslunds fotografier i dag upplevs med en ny dragningskraft.

Mjellby Konstmuseum producerade utställningen som innehöll ca 40 av Sandy Skoglunds mest kända verk mellan 1970-talet och fram till i dag.

Arvid Carlson

Visades 14 mars – 26 maj 2010

1900-talets konsthistoria har främst fokuserat på modernismen. Men runt omkring dess snäva brännpunkt har mängder av intressanta konstnärskap verkat – konstnärer som gått sin egen väg och försvunnit
ut i periferin. Arvid Carlson var en folkkär konstnär i Falkenberg och Halmstad under mitten av 1900-talet. Han arbetade parallellt med modernismen men utvecklades åt ett annat håll, tvärs emot tidens trender. Därmed skrevs han aldrig in i de konsthistoriska böckerna men har likväl en position i det halländska kulturarvet. Nu ser vi hans bilder med 2000-talets ögon och kan betrakta hans skickliga måleri i nytt ljus.

2009 och tidigare år

Utställningar 2009

Andra världar

Visades 15 november 2009 – 3 mars 2010

De svenska surrealisterna

Visades 6 september – 8 november 2009

Lee Miller

Med surrealistisk blick

Surrealism för barn

Visades 14 juni – 30 augusti 2009

Franciska Clausen

– Kvinnlig målare och modernistisk rebell

Visades 15 mars – 7 juni 2009

Utställningar 2008

Från fikarum och korridorer
Halmstadbornas konstsamling i nytt ljus.

Visades 16 november – 28 december

Lena Cronqvist

Skulpturer och målningar.
Visades 7 september – 9 november

Svenska självporträtt

Från Zorn till samtid.
Visades 11 maj – 31 augusti

Hanna Beling

Skulptur
Visades 16 mars – 4 maj

Utställningar 2007

Fredrik Wretman

Vinnare av skulpturtävlingen i anslutning till Halmstads 700-årsjubileum.
Visades 18 november 2007 – 9 mars 2008

Kamil A Lukaszewicz

Installation, foto och rörlig bild
Visades 23 september – 11 november

Öyvind Fahlström

Med världen som spelplan
Visades 3 juni – 16 september

Grönska

Symbolik och estetik i svensk konst 1967–2007
Visades 11 mars – 27 maj

Halmstadgruppen

Halmstadbornas bilder och berättelser
Visades 21 januari – 4 mars

Utställningar 2006

Jenny Nyström

Älskade julbilder
Visades 12 november – 14 februari 2007

textil: nu

Samtidskonstnärer som arbetar i textila material
Visades 10 september – 5 november

De berömda och de glömda: kvinnliga svenska modernister 1900-1930

Visades 11 juni – 3 september

Stellan Mörner

Skuggspel och drömbilder
Visades 5 mars – 4 juni

Utställningar 2005

2 x samlingar:

  • Från popkonst till samtid – bilder från 4 decennier (foto och grafik ur Stiftelsen Fokus Boråssamling)
  • Nanneska samlingen
    Visades 6 november 2005 – 26 februari 2006

13 konstnärer från den danska konstnärsgruppen Riguration: Den flexible verkligheten

Målningar
Visades 4 september – 30 oktober

Fernand Léger

Måleri, teckning, keramik och film
Parallellt visades skandinaviska och internationella konstnärer som på olika sätt påverkats av Légers arv: Louise Bourgeois, Otto G. Carlsund, Sam Francis, Asger Jorn, Roy Lichtenstein, Waldemar Lorentzon, Aurelié Nemours, Erik Olson, Carl Fredrik Reuterswärd och Nicolas de Stäel.
Visades 29 maj – 28 augusti

Georges Rouault

Måleri och grafik Visades 6 mars – 22 maj

Utställningar 2004

Mikael Ericsson

Måleri, video, slöjd, musik

Erik Olson
"Osedda verk"

Visades 7 november 2004 – 27 februari 2005

Catwalk

Förstoringar av ett femtiotal modeteckningar från mitten av 1900-talet till idag
Visades 5 september – 31 oktober

Otto G Carlsund och det internationella "konkretistfiaskot" i Stockholm 1930

Visades 13 juni – 29 augusti

Saltstänkt

Sven X:et Erixson och Halmstadgruppens 1940-tal
Visades 28 mars – 6 juni

Barnens

En utställning med barnen som aktörer och kreatörer i skapandeprocessen.
Visades 18 januari – 21 mars

Utställningar 2003

Olle Agnell

Målningar

Agneta Göthesson

Installation
Visades 26 oktober – 14 december


Drawings

Internationella och svenska konstnärer visar teckningens roll i den samtida konsten. Lars Anhenius, Edwina Ashton, Sally Baker, Joel Biel, Helena Billgren, Maria Borgström, Ann Böttcher, Cacilia Darle, Carin Ellberg, Maria Finn, Mas Goldfarb, Johanna Karlsson, Willian Kentridge, Maria Lindberg, Euan Macdonald, Andrew McDonald, Jockum Nordström, Anne-Marie Schneider, Julie Verhoeven, Marcel Dzama.
Visades 7 september – 19 oktober

Olle Baertling

Retrospektiv.
Visades 8 juni – 31 augusti

Jean Bazaine

Odyssé genom ljuset: målningar och collage.
Visades 16 mars – 1 juni

Lennart Olson

Fotografier
Visades 19 januari – 9 mars

Utställningar 2002

Street Art

Visades 29 september – 8 december

Carl Magnus

Skulpturer och målningar
Visades 11 augusti – 22 september

Gösta Adrian Nilsson GAN

Perioden 1914-1932, Berlin‑Halmstad‑Paris.
Visades 5 maj – 4 augusti

Carl Fredrik Reuterswärd

Kilroy II
Ett konstverk med teckningar.
Visades 10 mars – 30 juni

Sven Jonson 100 år

Visades 10 mars – 28 april

Ulf Sjöstedt

Foto
Visades 13 januari – 3 mars

Utställningar 2001

Ragnar Person (RP)

Måleri

Esaias Thorén 100 år

Visades 23 september – 9 december

Erik Olson 100 år

"En sökares vandring" 1915‑1986
Visades 23 juni – 16 september

Thomas och Ulla Frisk

Måleri, stengods, textil och grafik
Visades 20 maj – 17 juni

Erik Olson 100 år

Vatikantriptyken visas för första gången i Sverige.
Visades 6 maj – 16 september

Halmstadgruppen och deras vänner

Internationella: Léger, Ozenfant, Chrchoune, Sonia Delaunay, Bazaine, Amnessier, JM Hansen med flera. Från Norden: Carlsund, GAN, X:et, Freddie, Bjerke-Petersen, Ragnar Person, Felix Hatz med flera.
Visades 4 mars – 13 maj

Inferno & Paradiso

Bildmuseet-Riksutställningar
Visades 14 januari – 25 februari

Utställningar 2000

Halmstadgruppen

Visades 29 oktober – 10 december

Roy Friberg

Målningar
Visades 3 september – 22 oktober

Waiting

Internationell samtidskonst av bland andra Adan Chodzko, Douglas Gordon, Hatty Lee, Tatsuo Miyajima och Elin Wikström
Visades 16 juli – 27 augusti

Poul Anker Bech Imaginära landskap

Håkan Nyström The Waste Land

Erik Olson Senare surrealism

Visades 11 juni – 9 juli

Le Corbusier
"I tjurens tecken"

Teckningar, grafik och målningar.
Visades 9 april – 4 juni

Barbro Jönsson

Perspektiv till 1000
Visades 30 januari – 2 april

Utställningar 1999

Glaskonstfrån Berengo Collection, Venedig
Tio konstnärer tolkar samtiden i glas.
Visades 2 december 1999 – 23 januari 2000

Signe Lanje

Målningar.
Visades 7 november – 19 december

Axel Olson 100 år

Halmstadgruppens 70-årsjubileum

Nyhängning i hela huset (1915‑86)
Visades 26 september – 31 oktober

Les Ballets Suédois: Paris 1920–25

"Ett gränslöst äventyr" (Léger, Dardel, Picabia med flera)

1920-talet med Halmstadgruppen, GAN, Carlsund och Clausen

Visades 10 juli – 19 september


Stefan Mås Person

Målningar och objekt.

Halmstadgruppen 70 år

1920‑80-tal.

Waldemar Lorentzon 100 år

Visades 6 juni – 4 juli


Jean Bazaine

Lóeuvre au Noir (svarta collages 1995-99).

Halmstadgruppen 70 år

Nanneska samlingen
100 målningar av Halmstadgruppen från 1920- till 1950-talet.
Visades 21 mars – 30 maj

Utställningar 1998

Gustaf Skoglund

Målningar
Visades 1 november – 13 december

Samtida palestinsk konst

Visades 13 september – 25 oktober

Tio fotografers 40-årsjubileum

Sten Didrik Bellander, Harry Dittmer, Sven Gillsäter, Hans Hammarskiöld, Rune Hassner, Tore Johnson, Hans Malmberg, Pål-Nil Nilsson, Georg Oddner och Lennart Olson.
Visades 9 augusti – 6 september


CO Hultén

Målningar.

Halmstadgruppen och X:et

Delar av Söndrumskolonien.

Bente Nyström

Gouacher.
Visades 21 juni – 2 augusti

I havets ljus

Halmstadgruppen, Walter Bengtsson, Bjerke-Petersen, X:et, Hatz, C.F Reuterswärd samt medlemmar ur Halmstads Konstnärsklubb.
Visades 10 maj – 14 juni

Utställningar 1997

Walter Bengtsson 70 år

En fest med dansanta och "sjungande" skulpturer.
Visades 20 juli – 7 september 1997

Den förvandlade Drömmen

Paris Köpenhamn Halmstad.
Utställningen börjar med verk av surrealismens stora banbrytare i Paris: Arp, Brauner, Dali, Max Ernst, Magritte, Miró, Man Ray, Tangy, Delvaux, Belmer med flera. Från Köpenhamn visas Freddie, Bjerke-Petersen, Rita Kernn-Larsen, Harry Carlsson, Elsa Thorensen och några av Heerups "Skraldemodeller". Bland svenskarna finner vi förutom Halmstadgruppen även Eric Grate, GAN och Chr.Berg. I samarbete med Kunstföreningen i Köpenhamn.
Visades 25 maj – 13 juli 1997

Peter Mandl 50 år

Retrospektiv utställning. Skulpturer, teckningar och grafik.
Visades 20 april – 19 maj 1997

Tre av "Lhotes döttrar"

Ragnhild Keyser, Siri Meyersson och Solvig Olson. Målningar och dagboksblad.