Stellan Mörner

Stellan Mörner (1896–1979) var en av sex konstnärer i Halmstadgruppen. Han kommer under tidigt 20-tal i kontakt med surrealismen. Från mitten av 40-talet och framåt gör han dekor och kostym åt flera scenuppsättningar.

Studietid

Stellan Mörner föds i Stockholm 1896. Familjen tillhör en adlig militärsläkt och Stellan Mörner tillbringar sin barndom på släktgodset Esplunda utanför Örebro. Mörner intresserar sig tidigt för teckning och måleri och herrgårdens interiörer utgör en stor inspirationskälla.

1921 tar han en fil. kand. i konsthistoria och reser 1922 till Tyskland och Italien för vetenskapliga studier. Året därpå reser han till Paris för att skriva en monografi över Taraval, men blir istället målarelev på Académie de la Grande Chaumière. Han tecknar även modell på Colarossi och Ranson i Montparnasse och blir elev till den ryske målaren Vassili Schoukaieff, anhängare till den nya sakligheten.

Halmstadgruppen bildas

1924 kommer Mörner i kontakt med Bretons surrealistiska manifest och Mörner blir senare surrealismens teoretiska och litterära uttolkare i Halmstadgruppen. 1925–1928 studerar han på Carl Wilhelmssons målarskola i Stockholm. 1928 vistas Mörner en längre tid hos sin far som är landshövding i Halmstad. I samband med ett utsmyckningsuppdrag på slottet kommer han i kontakt med Esaias Thorén. Stellan Mörner bildar Halmstadgruppen 1929 tillsammans med Axel Olson, Erik Olson, Waldemar Lorentzon, Sven Jonson och Esaias Thorén.

1931 gifter Mörner sig med den ryska konstnären Moussia Polechko i Paris. Vid denna tidpunkt orienterar han sig mot surrealismen efter en kort period som postkubist. Verket Romantiskt landskap från 1930 är renodlat surrealistiskt. Mörner deltar i utställningen Kubisme=Surrealisme i Köpenhamn 1935, i en surrealistutställning i London 1936 och i den internationella surrealistutställningen i Paris 1938. Mörners surrealism präglas av slottsinteriörer och dramatiska skuggspel – minnen från barndomens Esplunda. Mot slutet av 30-talet gör han en serie scenografiska drömland.1941 ställer Mörner ut på Gummesons konsthall i Stockholm.

Stellan Mörner, "Den synliga urnan", 1936

1940-talet och Söndrumskolonin

1943–45 målar Mörner en serie verk som skiljer sig från hans tidigare surrealism. Bilderna är tillbakablickande och romantiska och blandar på surrealistisk vis tid och rum, till exempel Möte med 1700-talet från 1944. I stället för ting står människan nu i fokus. Dessa verk kan ses som en flykt från Andra världskrigets mörka verklighet.

Stellan Mörner, "Den röda flickan", 1944

Från och med 1944 tillbringar Mörner somrarna i Söndrum, ett litet stenhuggarsamhälle vid Hallandskusten. Hans hem Furet blir en samlingspunkt för Söndrumskolonin – en konstnärssammanslutning vid Halmstads kustband, tillsammans med bland annat Sven X:et Erixson, Felix Hatz och medlemmarna i Halmstadgruppen. I början av 50-talet gör Mörner en serie geometriska, färgstarka klipplandskap.

I teaterns värld

1945 engageras han av Alf Sjöberg att göra dekor och kostymer till Trettondagsafton på Dramaten. Detta blir början till ett långt samarbete med teatervärlden – Stellan Mörner gör ett 30-tal scenografier och dräktskisser mellan åren 1945–67. 1948 ger Mörner ut boken Timmarna innan. Andra publikationer är Resa med flaggstång 1956, Spegel mot mitt liv 1969 samt Det varma kvällsljuset 1976. Även Mörners författarskap bär på starka surrealistiska referenser.

Ur teaterpjäsen Trettondagsafton, 1946. Dekor och kostym av Stellan Mörner.

I slutet av 50-talet och på 60-talet infinner sig en experimentell period, med collage och spontanistiskt måleri blandad med insprängda ordfragment, ofta med en surrealisk ton. 1960 målar han verket Hej på er allesammans! med avtryck av sina handflator doppade i olika färger. Mot slutet av 60-talet återknyter Mörner starkare till surrealismen.

1974 har Stellan Mörner en separatutställning på Waldemarsudde i Stockholm. 1979 går han ur tiden och Halmstadgruppen upplöses därmed.

Stellan Mörner, "Drömland med hjärtan", 1939