• Halmstads webbplatser

Denna nyhet är äldre än 6 månader och kanske inte är aktuell längre.

Barns rätt till det offentliga rummet

Hur kan vi ta plats i ett samhälle som inte välkomnar oss med öppna armar?

Under året som gått har jag fått reflektera kring “barns relation och dialog till en plats” många gånger, eftersom det har varit vårt övergripande projekt på Engelbrekts förskola. Barns rätt till sitt samhälle, offentliga platser… Under det här året har jag också ändrat mitt perspektiv kring offentliga platser. Mina ögon har på något sätt blivit skärpta och inzoomade på barnens möjligheter och begränsningar i olika offentliga rum.

Barnen har rätt att vara i det offentliga rummet – ta sin plats. Men hur möjliggjort är det egentligen för barn på offentliga platser?

Med denna skärpa upplever jag att samhällets offentliga platser inte är särskilt anpassade efter att barn ska kunna ta plats där, eller vara där överhuvudtaget. Det är oftast specifika platser där barn förväntas vara och kunna ta plats: lekplatser till exempel. Vissa offentliga platser som vårdcentraler eller liknande kan ha barnhörnor, som egentligen skulle kunna ha syftet för att underlätta för vuxna. Vågar jag vara så fräck att jag vågar kalla det barnförvaring? Ironiskt nog, med tanke på att förskolans verksamhet ibland så oförskämt beskrivs som samma sak när samhällsdiskussionerna om barnomsorgen går heta. Missförstå mig rätt, lekplatser och speciellt anpassade barnhörnor är det givetvis jättebra att det finns! Deras existens ska däremot inte begränsa barns möjligheter till att ta sin rättmätiga plats på andra platser i samhället.

”Offentliga platser utformas ofta av vuxna, för vuxna. Även barnens platser, som till exempel lekplatser, görs ofta av vuxna, som tar sig rätt att tolka vad barn vill ha.”

Samtidigt finns det forskningsstudier som visar att kommunala lekplatser och andra “specifikt anpassade platser för barn” blir färre och färre. Färre lekplatser renoveras eller byggs nya. För mig innebär det att det är extra viktigt för oss vuxna att hjälpa barnen att ta plats i det offentliga rummet.
Hur ska barnen annars ha möjlighet att möta det samhälle de lever i nu och i framtiden?

Ta plats genom konst.

Att ta plats genom konst. Vad väcker platsen för känslor och tankar? Låt barnen gestalta via måleri och ta barnens alster tillbaka till platsen.

Vad uttrycker pedagoger om barns rätt till det offentliga rummet?

Med denna nya skärpa har jag även gjort en liten studie där personer med yrkeserfarenhet och utbildning har fått svara på en rad olika frågor om barns rätt till det offentliga rummet med syftet att helt enkelt få veta hur andra kollegor reflekterar kring det.

Den mest enade åsikten och reflektionen var att offentliga platser inte är anpassade för att barn ska vistas där, eller att platserna är anpassade efter samhällsnormer och vuxenperspektiv på hur barn är. En annan uppfattning var att det inte uppskattades att barn vistas på vissa specifika platser vilket i sin tur gjorde att pedagogerna och barnen inte kände sig välkomna på dessa.

Andra platser valde pedagoger aktivt att inte gå till på grund av olika typer av säkerhetsskäl.

Mer positiva aspekter som var i samklang var pedagogernas syn på barns rätt till det offentliga rummet:
”Det innebär att alla människor/medborgare har rätt till sin plats i det offentliga rummet. Först och främst behöver människorna få möjlighet att besöka det offentliga rummet. Utbildningen behöver pågå i det offentliga rummet.”

Hur tar vi plats i det offentliga rummet?

För att ta plats i samhället behöver vi först besöka det. Vi behöver uppleva, undersöka, utforska, känna, lukta, smaka. Vi behöver göra det offentliga rummet begripligt för oss på så många olika sätt som möjligt. Vi behöver prova och ompröva våra erfarenheter och sanningar tillsammans med fantasi och upplevelser i en ständig växelverkan – tillsammans.

För att göra det begripligt för oss pedagoger hur barnen tar plats tar vi hjälp av våra nyfikenhetsfrågor: “Vad kan barnen göra med platsen?” och “Vad kan platsen göra med barnen?”. Tillsammans med pedagogisk dokumentation kartlägger vi barnens sätt att ta plats på olika sätt samtidigt som vi kan reflektera och analysera hur det kan genereras tillbaka till barnen – och till platsen.

Vad gör du för att lyfta barns röster i det offentliga rummet?

Reflektera själv och tillsammans med dina kollegor:

  • Hur gör jag för att synliggöra barns röster i det offentliga rummet?
  • Hur kan vi skapa förutsättningar för att låta barnen möta och ta plats i samhället?
  • Vilka delar av samhället möter våra barn? Hur kan vi skapa möjligheter för en likvärdighet i barnens erfarenheter kring samhället?

Inlägget är skrivet av Erika Wallin,
förskollärare på Engelbrekts förskola och bloggare på Pedagog Halmstad.