Var med i kampen mot invasiva växter!

Jamen de är ju vackra. Varför ska man ta bort dem? Frågan är berättigad – en gång i tiden har invasiva växter tagits till nya miljöer just för att de är vackra. Men efter en tid i rabatterna tar de sina egna vägar, med oönskat resultat.

Ofta har de funnits i svensk natur i decennier. Men efter en blygsam inledande tillvaro har de nu spridit sig så mycket att de utgör ett hot mot den biologiska mångfalden på platser där de har etablerat sig. Deras spridning underlättas dessutom av det förändrade klimatet.
– Behovet av bekämpning blir allt större i takt med att spridningen av invasiva arter ökar. Nu behöver vi alla hjälpas åt, säger Sofia Warpman, kommunens stadsträdgårdsmästare.

Stora fält med växter med lila blommor.

Jättebalsamin vid Nissan.

Gemensamt för invasiva växter är att de kan slå ut det omkringliggande ekosystemet. De är ofta höga och kraftigväxande, och bildar stora, täta bestånd som riskerar att konkurrera ut inhemska, svagväxande växter. Många utsöndrar också ämnen som förändrar näringssammansättningen i marken runt växten – allt för att underlätta sin egen spridning.

Oftast sätter de här växterna dessutom stora mängder frö, i vissa fall tusentals. Många etablerar sig vid vägar och får fin transporthjälp när de fastnar på bildäck. Andra växer utmed vattendrag och får spridningshjälp av strömmande vatten, något som ställer till stora problem för kommunens bekämpning av gul skunkkalla och jättebalsamin.
– Ska man nå goda resultat behöver alla markägare utmed ett vattendrag göra åtgärder för att förhindra spridningen. Vi hoppas att alla markägare är med och tar sitt ansvar, säger Sofia Warpman.

Sofia Warpman

Gul skunkkalla och jättebalsamin finns på EU:s artlista över invasiva växter, medan andra ”bara” finns på listor över problematiska arter. Alla behöver dock åtgärdas.
– Behovet av bekämpning är stort och ökar ständigt. Kommunen fokuserar på växter som finns på EU:s lista, och som växer på kommunens egen mark. Detta är ett arbete som kräver mycket resurser.

Sofia Warpman hoppas att alla som bor i vår kommun får upp ögonen för problemet med invasiva växter och helst också medverkar i arbetet, på ett eller annat sätt.
– Det allra viktigaste är att inte bidra till spridning. Jag vill också uppmana alla att rapportera till Naturvårdsverket var de hittar
invasiva växter. Då kan vi lättare följa utbredningen och se var insatser behövs, säger hon.

Har du koll på de här?

I Halland har kommunerna gemensamt listat 22 växter som ställer till stora problem och därför behöver bekämpas. Här presenterar vi några av värstingarna. En del av dessa finns dessutom även på EU:s artlista över invasiva växter, vilket innebär att du som markägare är skyldig att förhindra deras spridning.

Blomsterlupin

Blomsterlupin

Växer ofta på vägkanter, ibland på hyggen och i skog. Bekämpas genom uppdragning eller upp-grävning av roten. Frön kan ligga i marken i 70 år.

Växt med stor gul blomma, nästan lika hög som de gröna stora bladen.

Gul skunkkalla

Gul skunkkalla

Växer utmed bäckar och i andra fuktiga miljöer. Efter blomningen blir bladen upp till 1,5 meter höga. Bekämpas genom uppgrävning av huvudroten. Samarbete krävs med markägare uppströms och nerströms. Finns på EU:s artlista.

Växt med lila blommor.

Jättebalsamin

Jättebalsamin

Växer i fuktiga miljöer, ofta utmed åkanter. Kan bli 2,5 meter hög. Dras upp en och en. Finns på EU:s artlista.

Buskig växt.

Parkslide

Parkslide och jätteslide

Värstingarnas värstingar. Växer på många olika marktyper. Bambuliknande växtsätt. Förökar sig enbart under jord. Mycket svårbekämpad. Låt den stå – grävning stimulerar tillväxt. En enda liten rotbit på någon millimeter kan bli grunden för ett nytt bestånd – som kanske åker skjuts med jordmassor som flyttas.

Så blir du en bra bekämpare

  • Börja innan växtbeståndet har blivit för stort.
  • Det minsta du kan göra är att plocka buketter och
    ta hem. Släng sedan i brännbart på återvinningen.
  • Gräv upp, lägg i säck och kör till återvinningen.
  • Se till att inga växtdelar eller fröer blir kvar i naturen
    eller kan spridas vid transporten.
  • Samarbeta! Gå samman med grannar eller byalag.
  • Ha tålamod! Återvänd till platsen i flera år.
  • Rapportera förekomster till Naturvårdsverket. Då får myndigheterna koll på utbredningen och behovet av insatser.
  • Läs på – råden ändras med ökad kunskap.

Artikel från tidningen Halmstad.
Text: Charlotte Andersson, foto: privat och bildbank