Sumpmark och strandhed

En kvarts promenad från stan ligger en riktig skattkammare för såväl naturnördar som helt vanliga människor. Delar av Aleskogen blev Halmstads första kommunala naturreservat 2020 och döptes till Alets naturreservat.
– Det här är faktiskt en av Sveriges mest fågeltäta platser, alltså antalet arter som lever på en begränsad yta, berättar kommunekolog Ann-Charlotte Abrahamsson.

Om man ställer sig mitt i Aleskogen en vår- eller sommardag och blundar kan man tro att man är på en betydligt mer exotisk plats än Sveriges västkust. Fågelkvittret är näst intill öronbedövande, luften är mättad av fukt från sumpområdena och solljuset når knappt ner till marken på grund av all växtlighet på olika nivåer.
– Den regnskogslika känslan förstärks ännu mer av att vi har två olika växter här som skapar lianer, det är murgröna och vildkaprifol. De stödjer sig mot andra träd för att nå solljuset, och i och med det bildar de lianer, berättar Ann-Charlotte.

Röda svampar på en trädstam.

Lackticka

Längs vattendragen växer mängder av knallgul svärdslilja. I vattnet kan man se gråhägern vada omkring i jakt på mat. Och är man uppmärksam kan man få en glimt av Sveriges färggladaste fågel, den snabba kungsfiskaren.

Området för reservatet är ett lapptäcke av olika naturtyper; det finns bland annat strandhed, äng, flygsandfält och alsumpmark.
– Alla de här naturtyperna kräver olika skötselåtgärder. Till exempel ska vi röja fram några av de gamla flygsanddynerna för att skapa en god miljö för sandlevande vildbin, som havstapetserarbi och hedsidenbi. Det kommer att märkas på så sätt att vi tar ner bland annat bergtallar. Arten är inplanterad här för att förhindra flygsanden och har inte funnits här ursprungligen. Vi vill att området får tillbaka sin naturliga karaktär så gott det går, med de förutsättningar och arter som fanns här innan människan började göra saker.

Ann-Charlotte Abrahamsson, kommunekolog

Människans idéer och påverkan på området har dock inte alltid varit av ondo. Det civila flygfältet, som var ett aktivt flygfält 1936–56, är numer en oerhört artrik ängsmark. För att hålla borta växter som riskerar att ta över de öppna ytorna bränner man av olika områden olika år. På så sätt får de fröspridande och lite mer ömtåliga växterna en möjlighet att sprida sig där marken är öppen.
– Civila flygfältet har blivit en etablerad samlingsplats för människor. Vi har rustat upp grillplatsen; numer finns det två eldstäder där. Inne i skogen finns ytterligare en. Och alla grillplatserna är mycket väl använda, säger Ann-Charlotte Abrahamsson. Diagonalt över flygfältet utmärks reservatets gräns av stolpar, för att man ska kunna orientera sig.

Karta över reservatet. Illustration: Agnes Danielsson, kartbearbetning: Emma Salomonsson

Gränserna är viktiga så till vida att man innanför dem ska hålla sin hund kopplad och följa de regler som finns för att skydda området. Ett kommunalt naturreservat skiljer sig inte från ett statligt, i juridisk mening. Området har samma skydd oavsett vilken typ av naturreservat det är. Nu pågår ett arbete med att göra Alets naturreservat alltmer tillgängligt.
– Under våren får vi upp informationsskyltar längs stigarna. Där står om de arter man kan se på just den platsen eller om vad som gör platsen unik. Vi har även satt upp en karta över hela området vid reservatets entré, vid Aleskogens förskola.

Entrén är värd några ord i sig, den liknar mest en portal, med stora alkottar i metall som välkomnar besökaren.
– Kottarna är tillverkade av Haldahuset, en arbetsmarknadsåtgärd inom Halmstads kommun. Alkottar är så symboliska för det här reservatet.

Lianer som slingrar sig runt en trädstam.

Kaprifol som bildat lianer.

Artikel från tidningen Halmstad.
Text: Hanna Norling, foto: Ann-Charlotte Abrahamsson