Krönika: Amanda Aasa

Wow, vad fint det är. Att vara vid liv. Att vara män­niska. En mer eller mindre utvecklad apa. Att både ­kunna fatta rationella beslut och löpa känslomässig amok. Att både kunna sätta saker i perspektiv och upp­leva sig själv som universums centrum. De delarna är rätt jämnt representerade i mitt liv, vilket föranlett 24 rätt stormiga jordsnurr.

Även om du getts förmånerna, eller skapat möjligheterna själv, att leva ett någorlunda stillsamt och komplikationsfritt liv, saftar livet en käftsmäll i ansiktet på dig ”every once in a while”. Extern skit landar i din ordning och reda. Exploderar över anställning, utbildning, ekonomi, relationer, drömmar eller hälsa. Även om du annars lyckas undvika stormar finns det dem du inte kan förutse och som du tvingas navigera i.

Livet blir aldrig som man tänkt sig, speciellt inte 2020. Det är lätt att vilja dra täcket över huvudet nu, så känner jag med. Men jag är också av åsikten att var och en äger sin egen situation. Du styr din värld, inte tvärtom. Vi är i en tid av förändring, men däri bor möjligheter. När mina spelningar avbokades fanns oanade ­vinster i att våga tänka om. Från Melodi­festivalen klev jag rakt in i människors vardagsrum, och fick komma närmre än någonsin förut.

Nu är tid för kreativitet och företagande som möter den nya verkligheten. Lika mycket för att stimulera tillväxt i en tid av ­konkurser och arbetslöshet, som för att möta människans behov av att göra avtryck.

Hitta den mest utvecklade versionen av dig själv, plantera en blomma och börja vattna. Ingen kan garantera dig en ros, men en kaktus är fan så bra!

Från en apa till en annan <3
Amanda Aasa

Artikel från tidningen Halmstad.