Uppleva & Göra
Bibliotek
Tjänster och service
Låna
Månadens tidskrift

I senaste numret tipsas det om olika skrivarkurser och hur man senare beter sig när man kontaktar olika förlag i förhoppning om att se sin dröm gå i uppfyllelse. Personligen ser jag redan fram emot ett nytt digert nummer av "Skriva".

Vad är det egentligen du ska skriva om? Varför skulle någon vilja läsa just dina funderingar kring denna existens av snöslask, försenade bussar och griniga dagisbarn?
Rensa avloppet eller skriva rent det där inledningskapitlet? Själva tyngden i grovgörat kan kännas jämförbar. Det finns ju teve-serier också. Och nätpoker. Varför inte nöja sig med det livet erbjuder? Varför hålla på?
I slutet av februari är det lätt att drabbas av tröttma. Kreativ soppatorsk och ett jordeliv som du har svårt att första varför det skulle motivera hundratals sidor test.
Det är naturligt.
Och ändå fortsätter du.
Ja, det verkar inte bättre än att du är fast.
För själva sitter vi på redaktionen och fascineras över hur bra Skriva har klarat vintern, detta första halvår i en tidnings existens, som skulle bevisa för oss huruvida det var värt att satsa eller inte. Var intresset för skrivande verkligen så genuint i detta land att det skulle kunna bära en tidning som Skriva?
Jo uppenbarligen.
Ni läsare tycks vara ett segt släckte av både passionerade och målinriktade människor. Av de mail och samtal vi får har vi förstått att ni inte är beredda att ge upp er dröm i första taget och många siktar på att bli utgivna författare. Därför ägnar vi en stor del av detta nummer åt just detta.
Vad bör du tänka på i kontakten med förlagen? Vad ska du undvika?
Framför allt vill vi påminna dig om alla långa pass framför datorn som du faktiskt lagt ner. Den dag man väl får napp från ett förlag är det lätt att drabbas av glädjefnatt och glömma bort att värdesätta sin unika berättelse och sitt arbete. Och när du blir refuserad för tionde gången (vilket de flesta av oss blir), då kan det vara lätt att glömma att anledningen till att du skrev inte enbart handlade om att få signera böcker på bokmässan och bli inbjuden till TV4:s morgonsoffa. Nej, du gick där och slet, lade mening till mening, flöt bort i ditt eget lilla universum medan disken växte och antalet sömntimmar krympte till en helt oacceptabel nivå. Men redan där fyllde du ditt liv med något mer än vardag, eller hur? Det konstiga ögonblick kanske uppstod då det plötslig verkade som att just ditt liv av avloppsrens och snöslask gick att skildra tusen gånger mer dramatiskt än de mest smäktande filmkyssar, de extremaste av dokusåpor, de allra hårdaste snutarna på mordroteln i Baltimore.
Att skriva handlar ju mycket om att locka något viktigt och märkligt ur den till synes grå vardagen, och vardagen — ja det är ju det som är livet. Eller som Sören Bondeson säger i sin guide i detta nummer: allt kan bli litteratur — det beror bara på hur du gestaltar det. Om detta handlar skrivandets magi. Och det är väl därför du håller på.
(Per Adolfsson, chefredaktör & ansvarig utgivare)

, Christopher McDougall´s reportagebok: "Born to run : jakten på löpningens själ"
och Jonas Coltings bok: "Den Nakna Hälsan"
. Denna läsning som bland annat blottlägger löpningens "sanna natur" har inspirerat mig i min egen löpträning. Senast igår var jag ute på en löprunda. Det var kallt, halt och becksvart. Man kan undra varför man ger sig ut en onsdagskväll i minusgrader för att plåga sin kropp då det nuförtiden faktiskt finns tempererade gym. Om sanningen skall fram så är jag så illa tvungen då jag under ett euforiskt ögonblick i julas, under en middag, inte bara utmanade min yngre bror och hans svärfar på ett maraton den 6 maj, men även proklamerade min förträfflighet som löpare. Det skall nämnas att inspirationen från nyss nämnda böcker var väldigt närvarande och nästan talade till mig. 
"Midvinternattens köld är hård men en sann löpare sig alltid står".

Välkommen till årets första nummer — och Runner´s Worlds första riktiga prylguide. Våra redaktörer har samlat ihop 99 nya produkter för dig som springer. Du hittar dem med början på sidan 83. Själv har jag ett splittrat förhållande till prylar.Visst. De där nya, lättare skorna får mig alltid att känna mig lite snabbare och mycket snyggare. En ny, skön underställströja gör mig bara lycklig. Och träningsmotivationen ökar i förhållande till antalet funktioner en ny införskaffad gps-klocka har. Illusionerna brukar hålla i sig någon vecka. Baksidan med prylar är att de lätt kan ta bort tjusningen med löpning. Enkelheten och upplevelsen kan lätt förloras i pryllogistik och teknikstress. Som när jag senast skulle springa ett kvällspass på egen hand. Då krävs ju musik. Ett urval låtar som passar passets intensitet och längd förstås, men som också fungerar som en upplyftande motvikt till det kompakta vintermörkret. Och det är ju inget man slänger ihop bara sådär. Redan ombytt sätter jag mig vid datorn. Med utgångspunkt i en gammal låtlista märkt "långa intervaller" har jag efter en stund samlat ihop till en dryg timme. Man måste ju ha marginaler. Nästa steg är att integrera musikspelaren med mina kläder, och en optimal sladdragning kräver förstås att jag klär av mig igen.
Till slut är jag på väg ut genom dörren, nöjd med val av musik och sladdragning, men lite för varm. Då slår det mig. Var det inte förbaskat mörkt på just den rundan förra veckan? Av med skorna och in och rota i garderoben efter pannlampan. Jag hittar den i sista lådan. Varför kollar man aldrig i sista lådan först? På med skorna och in i hissen. På väg ner testar jag lampan. Helt död. Jag åker upp igen, tar av mig skorna, går in i köket, byter till nya batterier och kollar att allt funkar. Perfekt. Jag snörar på mig skorna igen. I hissen ser jag mig själv i spegeln. Min telefon sitter i en nyinförskaffad hållare runt överarmen. När jag böjer armen stasar det i min oansenliga biceps. Men om jag håller armen utefter kroppen så glider bandet sakta men säkert neråt. Jag inser irritationspotentialen redan innan jag kommit ut och mitt humör är nu också på neråtgående. Jag kliver ut i kvällsluften och startar min gps-klocka. Den börjar söka efter satelliterna. Och söker. Och hittar inte. Felmeddelandet kan jag utantill. "Har du förflyttat dig flera100 kilometersedan sist? "På väg upp i hissen igen sliter jag av mig telefonbandet, rycker loss hörlurarna och trasslar ut den sinnrikt dragna sladden ur min jackärm, drar upp tröjan och hakar loss pulsbandet, tar av klocka och pannlampa. Jag låser upp dörren och slänger hela högen på hallmattan. Sen springer jag. Och det är underbart.



DÄR SATT VI IGEN. Jag glömmer det aldrig. Varken förr eller senare har jag upplevt en så kittlan-de känsla av totalt välbehag. En kvart tidigare hade jag vikt upp kragen på jackan, dragit upp axlarna mot öronen och burrat ner hakan i halsduken. Nu vilade jag i en annan världsdel, nästan på en annan planet. Jag hade styrt in mina steg på ett indiskt spa och vilade nu på en bädd, omgiven av behaglig värme och behagliga dofttoner från myrra och rökelse. Det var dags för mitt livs första shirodhara-behandling. Som går ut på att en spa-terapeut häller en varm oljestråle fram och tillbaka diagonalt över din panna.

Annars är ju spa-världen just det. En hel värld. Allra härligast tycker jag att spa-anläggningar är när de upplevs i Asien. I det här numret av Allt om Resor guidar vi dig till några av de skönaste spa-oaserna i hela världen. Min personliga favorit är Six Senses Evason på Phuket i Thailand - ett underbart spa-hotell. Här kombinerar grundarna Sonu och (svenskan) Eva Shivdasani de-sign med miljömedvetenhet, lyx och kompetens.
Första gången jag checkade in här trippade min då fyra-åriga dotter med till en mor & dotter-massage. Så mysigt! Hon låg där på bädden bredvid mig och jag såg hur hon verkligen fick en glitterblick i ögonen av den lätta barnmassage hon fick.
Några av våra bästa svenska spa-anläggningar, som Selma Spa+ i Sunne, har barnveckor och barnbehandlingar som chokladdoppade fötter. Helt rätt, tycker jag. Många ungar och föräldrar kan självklart konsten att även få våra yngsta att upptäcka det härliga med att vara på ett lugnt ställe och bara njuta tillsammans.
Ungar är inte stojigare än andra, bara man visar hur det går till. Så igår slog vi till och bokade. Och unnade hela familjen en ny resa till spa-världen i Asien. Häng med vetja. Din nästa resa börjar här och nu.
Välkommen till en värld av lugn och njutning.
(Frida Boisen, chefredaktör)
