Uppleva & Göra
Bibliotek
Kontakt och öppettider
Konstprofil på Söndrums bibliotek

Dansare av Walter Bengtsson

I Sammelsurium - titeln hämtad från Ehrensvärd - undersöker Linde seendet, själva betraktandet av konst. Man ser en bild med ögat. Men man ser den också genom ögat. Optik och fantasi. Vad är ögats och vad är hjärnans roll i synupplevelsen? I en djupt personlig framställning, som inte står Ehrensvärd efter, bjuder Ulf Linde in läsaren till en betraktelse som formar sig till något av ett konstnärligt testamente.

På Gotlands sydspets, med havet synligt åt tre håll och granne med Hoburgsgubben ligger den legendariska Körsbärsgården skapad av Signe Enström på fyrtiotalet. Här har Marita och Jon Jonsson låtit uppföra ett konstcentrum i samklang med naturen.

Tyra Lundgren (18971979) var en konstnär med breda utförsgåvor. Hon arbetade i olika material och bodde och reste utomlands i decennier. Hennes fåglar och fiskar i keramik är välkända liksom hennes kraftfulla måleri i en lång svit självporträtt.

I denna illustrerade biografi över Carl Larsson ger Per I. Gedin en levande och till stora delar ny bild av Sveriges mest populära konstnär. Från den svåra uppväxten, till de lyckliga åren i den franska konstnärsidyllen i Grèz, till storhetstiden i Sverige - som dock innebar lika mycket motstånd som framgång.

Gittan Jönsson tillhör de väletablerade kvinnliga konstnärerna med rötter i 1960- och 1970-talen. Hon har haft en lång rad utställningar. Hennes Dammsugerska har blivit legendarisk. Här ägnas denna kvinnliga fantom en hel bok.

Christian Eriksson var en av de mest framstående skulptörerna på sin tid. Han var samtida och tillika vän med Anders Zorn och Carl Larsson. Hans skulpturer finns på många platser i Sverige, men framför allt i Stockholm och på hans minnesgård Oppstuhage i Arvika. Christian Eriksson föddes på en gård i Taserud utanför Arvika och vandrade ut i världen som snickargesäll, först till Stockholm, sedan till Hamburg för att till sist hamna i Paris, där han utbildade sig till skulptör vid Konstakademin.

Helene Schjerfbeck (1862-1946) var en flitig brevskrivare, men hon skrev inga dagböcker och inga memoarer. I den nya, rikt illustrerade boken Och jag målar ändå publiceras för första gången ett stort antal av Schjerfbecks brev samtidigt, och för första gången brev till en konstnärsvän - den nio år äldre Maria Wiik.

Sven Olov Karlssons texter och Philip Pereira dos Reis suggestiva bilder skildrar ett Sverige som håller på att försvinna framför våra ögon. Ett land som många av oss inte ens visste fanns. Tillsammans har de besökt övergivna hus runt om i Sverige, samtidshistoriska symboler för folkhemmets olika skeden. Innanför krossade fönster och murkna väggar har de hittat historier fulla av drömmar och framtidstro.

Som byggnadsverk innehåller Stockholms stadshus nästintill outtömliga överraskningar. Med stenkonservatorns argusblick och fotografier för Rikard Larsson läsaren runt den stora anläggningen, in på borggården och Blå Hallen och avslutar i Gyllene Salen. Man får följa med på en resa i tid och rum, från svensk medeltid och vasatid och italiensk renässans till den med byggnaden samtida 1920-talsklassicismen.

Vid mitten av 1800-talet introducerades i Sverige ett nytt material för bruksföremål för livsmedel pressglaset. Det var mer hygieniskt än den tidigare allenarådande keramiken men inledningsvis exklusivt och dyrt, till och med dyrare än blåst glas. Genom automatiserad tillverkning sjönk priset och nya användningsområden uppstod. Stora mängder pressglas producerades fram till 1950-talet, då glaset successivt ersattes av plast.
Sidansvarig:
