Du är här:
Kalkning med helikopter

Kalkning med helikopter

Kalkningsverksamhet

Försurning är ett trettio år gammalt miljöproblem. Till en början ansågs lokala luftföroreningar ligga bakom de sänkta pH- värdena i sjöar och vattendrag, men redan efter några år stod det klart att luftföroreningarna huvudsakligen hade sitt ursprung utanför landets gränser.
En mycket stor del av det försurande nedfallet i Halland kommer från Europa och förs hit med sydliga vindar. Största boven är svavel- och kväveutsläppen från olika förbränningsprocesser som tillsammans med vatten från nederbörden (regn och smält snö) bildar svavelsyra och salpetersyra.
Inom landets gränser var man snabb med att begränsa utsläppen, men utanför Sverige tog det betydligt längre tid.
I Hallands län är nedfallet ungefär fyra gånger surare än naturen själv klarar av att neutralisera. Neutraliseringsprocessen är beroende av flera olika faktorer, bland annat typ av berggrund samt jordmån, hur stora ytorna med barrskog är, hur mycket nederbörd som faller och hur kraftig avrinningen är. Den östra halvan av Halmstads kommun har sämre förutsättningar att neutralisera det försurande nedfallet och har därför drabbats hårdare än den västra.
Ett undantag är Stora Skärsjön i Tönnersjö som har ett naturligt högt pH-värde, i huvudsak beroende på att dess tillrinning kommer från slättlandskapets jordbruksbygd som inte blir lika hårt påverkad som barrskogsområden och att där delvis finns en annan berggrund.

Kalkningsprojekt i Halmstads kommun

  • Fylleåns kalkningsprojekt omfattar direktkalkning* av drygt 20 st sjöar inom åns tillrinningsområde. Några av dem är belägna i Hylte och Ljungby kommuner. Våtmarkskalkning inom biflödena Lillån, Ullasjöbäcken och Vekaån. Spridning från doserare direkt i Fylleån och Ullasjöbäcken.
  • Nissans kalkningsprojekt omfattar direktkalkning* av ett tjugotal sjöar i Teglabäckens, Arlösabäckens, Boarpsbäckens och Sennaåns avrinningsområden.
  • Slissåns kalkningsprojekt omfattar direktkalkning* av 7 st sjöar. Våtmarkskalkning i de flesta av åns biflöden mellan Kvibille och Gräsås. Spridning från doserare direkt i Döblaån uppströms Havsjön.
  • Lillåns kalkningsprojekt omfattar enbart kalkspridning i Digeshultasjön. Kalkning förekommer även i Alslövsån, belägen inom Halmstads kommun, som är ett biflöde till Genevadsån och ingår i Genevadsåns kalkningsprojekt med Laholms kommun som huvudman.

* Direktkalkning innebär att kalk sprids direkt i sjön från båt eller helikopter. Indirekt kalkas då även sjöar belägna nedströms den direktkalkade sjön.

Detta innebär att 55 % av Halmstad kommuns 125 st sjöar kalkas direkt eller indirekt. Kalkningsverksamheten i Halmstads kommun har sedan 1982 kostat drygt 25 miljoner kronor, det mesta täckt av statsbidrag. Totalt har det spridits 45 000 ton kalk.

Försurningen av en sjö eller ett vattendrag påbörjas när pH-värdet sjunker under 6,0. Det första som störs är fiskens möjlighet till återväxt och inslaget av yngre årskullar blir allt mindre. Mot slutet finns det bara vuxna fiskar kvar. Lax, mört och kräftor är arter som är känsliga för försurning och slås ut först. Gädda och Aborre är betydligt tåligare. När pH-värdet sjunker ner mot 4,5 under en längre period återfinner man bara försurningståliga insekter i vattnen. En annan otrevlig effekt av försurningen är att vissa metaller såsom aluminium, kvicksilver och kadmium fälls ut och tas upp av den kvarlevande fisken, varför denna på sikt blir allt mindre lämplig som matfisk. Ett sätt att motverka dessa processer är kalkning.

Sidan uppdaterad: 2012-04-18
Dela med andra
Kontakt
Teknik- och fritidsförvaltningen
Park och natur

teknik.fritid@halmstad.se
Telefon: 035 - 13 70 00
Besöksadress:
Stationsgatan 48
Postadress:
Box 246
301 06 Halmstad
Postadress: Box 153, 301 05 Halmstad | Telefon:035-13 70 00
E-post: halmstads.kommun@halmstad.se | Organisationsnr: 212000-1215
© Halmstads kommun